Begriper vår tid bättre?

Det verkar som om varje tid har någon sorts övermod som intalar den att den själv nått den slutgiltiga insikten om tingens ordning. I Convivio, som Dante skrev åren 1304 – 1308, förklarar han att folk tidigare trodde att det fanns nio himlar, medan det nu ”förefaller klart att det finns tio himlar”. Tidigare hade filosoferna tänkt fel eftersom ”deras förnuft inte räckte till”.

Det är klart att vår tid begriper det tekniska – hur man flyger i luften och hur man räddar liv med hjälp av sinnrika maskiner och sådant – bättre än man gjorde tidigare, men hur är det med kunskapen om det mänskliga?

Peter Luthersson kom nyligen ut med boken Förlorare, där han skriver om ett hundratal kända, äldre författare – till exempel Joseph Conrad, Winston Churchill, Rudyard Kipling och Edward Gibbon – som han menar a) hade viktiga saker att säga och b) blivit bortträngda från vår tids medvetande, vilket c) är dåligt. ”Gemensamt har dessa förlorare […] att deras världsbild, verklighetsförståelse och livshållning kom till korta i en konflikt mot en annan världsbild, verklighetsförståelse och livshållning, att deras perspektiv blev det förlorande perspektivet i en perspektivbrytning.”

I Dagens Nyheter (den 3 december 2014) recenseras Lutherssons bok av Aris Fioretos. Fioretos förklarar a) att enda nyttan med dessa gamla stötar är att ”de ofrivilligt röjde sin tids fördomar om kön, ras och klass […] Bestod ’den vite mannens börda’ som Rudyard Kipling talade om möjligen av mer än tropikhjälmen?” samt b) att de inte alls är så döda som Luthersson hävdar eftersom de ”fortfarande diskuteras utomlands som om de inte vore en dag äldre än Lady Gaga”. Hur Fioretos får a) och b) att gå ihop är inte så lätt att fatta om han inte menar att diskussionen i utlandet är på fel spår och borde läggas ned så att stötarna kan få det öde de förtjänar, nämligen att glömmas bort.

Se där en perspektivbrytning som heter duga. Och en klassiker tillika. Det är klart att varje generation av sina egna spirande safter drivs att göra uppror mot föräldragenerationen och dess tänkande. Vem har inte i ungdomen trott sig genomskåda och begripa precis allting? Men med mognaden brukar beslutsamhetens friska rodnad som bekant övergå i eftertanke och krank blekhet. Visdom är nog att inse bland annat att man inte fattar så mycket och att gamla tiders tänkare kan ha haft väl så vägande uppfattningar som vår tids. Fioretos är en ungdom på 54 år som så småningom kanske utvecklar Lutherssons sextioåriga mognad. (Dante var bara 39 år när han började skriva Convivio.)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg, Reflektioner

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s