En vettlös ordning

Att den svenska skolan är i kris vet alla. Det är bevisat i noggranna internationella undersökningar. Men hur är det med universitet och högskolor? Det vet man inget säkert om, för det finns inga motsvarigheter till TIMMS och PISA. (Det finns visserligen ett antal kommersiella rankinglistor, men dessa mäter olika saker på sätt som inte verkar alldeles tillförlitliga.)

Men om man försöker sätta sig in i situationen, vilket jag gjort, blir man förskräckt. Redan innan man vet någonting alls bör man förmoda att akademiska examina får ett gradvis allt mer urholkat kunskapsinnehåll eftersom råmaterialet som lärosätena har att jobba med, alltså studenterna, kan allt mindre när de kommer från gymnasiet. Bara om lärosätena hade kompenserat för detta genom att årligen öka kraven på studenterna skulle avgångsexamina kunnat ligga kvar på oförändrad nivå.

Det finns ingen anledning att tro att detta skulle vara fallet. För det första har lärosätena starka incitament att sänka kraven. De får nämligen betalt enligt det så kallade HÅP-systemet – HÅP betyder helårsprestation – som innebär att det klirrar till i lärosätets kassa när det delat ut ett antal studiepoäng. Ju generösare lärarna är med poängen, desto mer klirr i kassan.

Den här ordningen hade kanske inte gjort så mycket skada om det funnits någon kontroll av betygen. Men det gör det, för det andra, inte. Det är den som höstar hem pengarna – studentens eget lärosäte – som sätter betygen. Universiteten och högskolorna har alltså inte bara incitament att inflatera betygen, utan också möjligheterna att göra det.

Resultatet är att det blir allt enklare att studera, åtminstone på vissa lärosäten och i vissa ämnen. Jag träffade en person som studerar vid den ärorika Statvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Så här berättade hon: “Examination går till på det viset att vi har ett examinationsseminarium på 45 minuter dit det kommer ett tjugotal studenter. Examinator är en doktorand som vi normalt aldrig har träffat. Han har förberett oss på vad examinationen ska handla om, till exempel samhällskontraktet hos Rousseau och Locke. Med 45 minuter och 20 studenter blir det högst två minuter per student och det tar bara en kvart att googla fram något som räcker till två minuters prat. Alla vet att syftet är att alla ska bli godkända.”

En universitetslärare jag pratade med förklarade att alla som kommer in också måste gå ut eftersom lärosätet annars ju förlorar pengar.

Detta sovjetsystem infördes av en moderat utbildningsminister under en borgerlig regering i början av 1990-talet. Grattis, Sverige.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg, Skola och utbildning

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s