Varför vi hatar sverigedemokraterna

Under lång tid, i varje fall sedan 1950-talet, har Sverige i många stycken varit ett bättre land än de andra. Att påstå detta är inte att, som svensk, förhäva sig. Det har faktiskt varit så. Och de andra länderna har erkännsamt medgett detta och vederbörligen beundrat och hyllat oss. (Undantag har förstås funnits; i samhällsvetenskaperna existerar nog inga hundraprocentiga sanningar, närmar man sig 70 – 80 procent får man vara nöjd.)

Det här med att tillhöra världens mest avancerade och utvecklade land har satt sina spår hos var och en av oss, i varje fall hos mig. När jag var 15 år gick jag på internatskola i USA. Rasfrågan var het, jag som svensk hade självklart en klockrent korrekt inställning. Det hade kommit med modersmjölken eller enhetsskolan, jag vet inte, jag vet bara att jag inte behövde reflektera, jag bara visste. I min korridor på skolan bodde en kille från Alabama. Han var rasist och hade fel på alla punkter. De andra grabbarna placerade sig på skalan mellan oss. Men den kulturella undertexten och förståelsen var att min inställning var den moraliskt sett överlägsna. Den som hade framtiden för sig och som skulle vinna. Grabbarna fattade, om de inte visste det innan, att jag kom från en överlägsen nation.

Tio år senare jobbade jag i Brasilien. Min chef var från Argentina och hade en Mercedes Benz. Han lyckades inte fälla in armstödet i baksätet, vilket jag av ren tur klarade av. Han sa med beundran i rösten att det märktes att jag kom från en avancerad nation. Den svenska moderniteten smittade av på mig och gav mig någon sorts oförtjänt strålkraft. Och vi ska inte tala om vilken magisk verkan detta hade på unga damer.

För den som tycker detta låter underligt kan jag bara påpeka att effekten är både välkänd och vanlig. Se hur kungligheter, rockstjärnor och Dalai Lama behandlas. Att vara svensk var att åka snålskjuts på karismat.

Olof Palme började skickligt göra poänger i världspolitiken av Sveriges godhet. Sverige stod på de förtrycktas sida. Han demonstrerade modigt för Vietnam mot USA. Sådant gjorde intryck på världen. Sverige var världens hyggligaste och godaste land.

Sverige gav mest i u-landsbistånd av alla världens rika länder. Det skänkte respekt, inte bara bland mottagarna, utan även bland de övriga givarna, som skämdes lite för sin snålhet. Jag vet vad jag pratar om, för under min tid i branschen var jag med på en del internationella givarkonferenser. Sverige var det godaste landet i världen. Och jag – jag! – representerade det godaste landet i världen. Om inte det gjorde även mig god så vet jag inte vad som skulle ha gjort det.

Ett välvilligt, hyggligt och snällt land tar såklart emot många flyktingar, i varje fall fler än andra, snålare, länder. Jag tror att det är därför svensk politik är så angelägen att ta emot många flyktingar. Volymerna är bevis på vår moraliska halt, vår snällhet. Det spelar ingen roll vad det kostar när det handlar om vårt anseende, vårt renommé, vår självbild, inte minst den bild av oss själva som våra ombud läser i ögonen på representanter för främmande folk vid internationella möten.

Problemet med sverigedemokraterna är att de vill förstöra hela den bild av Sverige som vi jobbat ett halvsekel med att bygga upp. Just detta är förstås inte deras främsta avsikt, men det skulle bli effekten av deras politik. Vad är det här? skulle världen fråga, en del förbluffat och besviket, andra skadeglatt. Har Sverige blivit ett land som alla andra? Har världens snällaste land gett upp?

Värst skulle skammen drabba politikerna eftersom de personligen representerar Sverige, inte bara inom landet, utan också internationellt, i EU, i FN. Vår politikerkår (utom Sverigedemokraterna) består av personer som under hela sin långa utbildningstid – jo, den är lång även om den skett i ungdomsförbund och internt inom partiet snarare än på akademiska lärosäten – noggrant, ehuru kanske omedvetet, har skolat in sig i bilden av Sverige som en moralisk stormakt, ett föredöme, världens snällaste land.

Och nu kommer detta förbannade parti och vill torpedera den ädlaste kärnan i vårt nationella varumärke.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg, Sverige

One response to “Varför vi hatar sverigedemokraterna

  1. För mig delvis nya och intressanta aspekter. Summan av det du skriver kanske kan beskrivas som att striden handlar om makten över definitionen av godhet. Välfärdsbygget är byggt på sand av luft, består inte när det börjar regna än mindre då det blir storm. Politikerelitens sammanlagda självkänsla hotas, oavsett parti, man har ju bara marginella skillnader. Enheten inget stora slås sönder av SD, som har en helt annan ingång, nämligen Sverige o svenskarna först, självklart egentligen. Eliten har fastnat i sitt bygge av godhet utan Gud att de är beredda att krossa landet hellre än omvända sig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s