Dr Merkel och Dr Krugman

Låt mig börja med en liknelse.

En alkoholist med svåra abstinensproblem sökte läkare för sina besvär. Först konsulterade han Dr Merkel, som la ansiktet i bekymrade veck och förklarade att det inte fanns någon annan lösning än omedelbar total avhållsamhet och för framtiden en helt ny och alkoholfri livsstil. Alkoholisten protesterade förskräckt och menade att det måste finnas enklare lösningar, men Dr Merkel insisterade på att hennes ordination var den korrekta.

Alkoholisten sökte då upp Dr Krugman, som ordinerade en rejäl återställare. Han hällde upp ett stort glas whisky som alkoholisten genast sög i sig. Det där gjorde susen, sa han och log tacksamt mot Dr Krugman. Doktorn lutade sig förnöjt tillbaka i stolen, satte fingertopparna mot varandra och förklarade att modern forskning visat att avhållsamhet i hundra procent av fallen skapar lidande för alkoholister, medan en stor sup i hundra procent av fallen ökar välbefinnandet. Dr Krugman misstänkte att avhållsamhetsförespråkarna egentligen bara var gammaldags moralister.

För den som har svårt att tolka liknelsen kan jag tala om att alkoholisten är världsekonomin, enkannerligen den europeiska ekonomin, Dr Merkel är förbundskansler Angela Merkel och alla som med henne tycker att greker och spanjorer ska lida och spara och Dr Krugman är nobelprisvinnaren Paul Krugman och alla andra nykeynesianer som anser att statsmakterna bör spendera mera för att stimulera ekonomierna.

Svårigheten är att exakt definiera vari alkoholen består. Jag tror att det är finanskapitalet, som naturligtvis behövs, men som ofta skapar bubblor och berg av lån som ingen kan betala. Det finns ibland en massa kapital som egentligen är värdelöst, till exempel, idag, fordringar på Grekland (och kanske på folk som köpt bostadsrätter i Stockholm till snurriga priser).

Finansbranschen har fullkomligt exploderat under de senaste årtiondena, vilket troligen beror på att det funnits ökande mängder sparade pengar som måste placeras (till exempel pensionspengar). Dessa institutioner har i allmänhet inte varit intresserade av att sätta sina pengar i nya och växande bolag (vilket medfört att världen har gått miste om en tillväxt som hade kunnat förebygga de problem vi nu har), utan i stället letat efter placeringar som uppfattats som tryggare och framför allt kortsiktigt omsättningsbara.

Finansiella spetsteknologiföretag som J P Morgan och Lehman Brothers kom därför att utveckla finansiella produkter, alltså värdepapper, för dessa penningplacerande institutioners växande behov. Så uppstod till exempel de amerikanska bostadsobligationerna, vars historia representerar mönstret även för dagens kris. Det handlar om placeringar som inledningsvis verkar säkra, men så småningom börjar ifrågasättas och därefter förintas när alla placerare samtidigt försöker sälja sina tillgångar.

Krisen uppstår i det ögonblick när innehavarna av fordringarna inser eller börjar misstänka att placeringarna är av noll och intet värde eftersom gäldenärerna inte tänker betala. När alla fordringsägare försöker sälja sina papper på en gång förverkligas de värsta farhågorna med automatik. Fordringarna, förmögenheterna, blir värdelösa.

Denna kapitalförstöring är kvalfull. Hur ska exempelvis en statlig pensionsfond, som förvaltar av staten tvångsmässigt omhändertagna pengar, kunna se pensionärerna i ögonen och förklara att åtminstone en del av besparingarna är bortspekulerade? Ju större politiskt inflytande fordringsägarna har, desto mindre sannolikt blir det att boten får ha sin gång på det naturliga, förvisso obehagliga, sättet.

Den politiska och ekonomiska debatten – till exempel när det gäller Grekland – handlar egentligen inte om hur krisen ska lösas utan om hur krisen ska administreras. Fordringar på någon som inte avser att betala är i realiteten värdelösa. Det handlar om vem som ska ta smällen.

Därmed är vi tillbaka till Dr Merkel och Dr Krugman. Vem har rätt?

Dr Merkel tycker, för att ta ett exempel, att grekerna ska betala sina lån eftersom alternativet är att någon annan, till exempel Tyskland, i verkligheten får stå för notan.  Tanken tilltalar inte Dr Merkel. Hon tycker att grekerna ska tvingas ta smällen. Betala. Nu.

Vad med Dr Krugmans ordination? Liksom hans whiskyrecept till alkoholisten består den av mer av samma, i det här fallet nya lån. På kort sikt kan det fungera just som en återställare i form av alkohol, alltså som en döbelnsmedicin som skjuter problemen framåt. Hoppet återskapas ett tag. Men de dåliga fordringarna återfår knappast sitt värde. Till slut måste smällen tas.

En betydelsefull skillnad mellan de två ordinationerna är att man inte lika klart kan upptäcka vem som drabbas av Dr Krugmans recept. Stimulans och nya lån brukar omvandlas till inflation. Det är inte självklart vilka grupper som drabbas värst av penningvärdets försämring. Det sannolika är att ansvaret för gjorda försumligheter smetas ut jämnare och otydligare över befolkningen. Politikernas ansvar blir mindre tydligt. När pensionären ser inflationen äta upp värdet av månadsbetalningen upptäcker hon inte så lätt politikernas hand som om hon plötsligt får ett orange kuvert med upplysning om att pensionen sänkts. (Mycket riktigt vill Dr Krugman inte höra talas om någon risk för inflation och hånar dem som oroar sig för försämring av penningvärdet, se exempelvis http://www.nytimes.com/2014/09/12/opinion/paul-krugman-the-inflation-cult.html?_r=0.)

Det är politiker som väljer väg. För politiker har Dr Krugmans recept två uppenbara fördelar. Dels skjuts problemen på framtiden (varigenom de förhoppningsvis hamnar i knäna på andra politiker). Dels blir ansvarsfördelningen mer diffus. Å andra sidan, vilket är politikern Merkels bevekelsegrund, måste Dr Krugmans recept betalas med att hon slänger nya, friska pengar i sjön.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s