Vilken är den rätta bilden av samhället?

Jag skrev nyligen om Karl Marx och hans bild av samhällets konstruktion, alltså vad han kallade huvudmotsättningen. Han menade att samhällets viktigaste aktörer var arbetarklassen och kapitalistklassen och att fronten dem emellan var samhällets huvudmotsättning.

Den föreställningen om samhällets konstruktion har varit dominerande sedan dess och är numera knäsatt i begreppspar som borgerlig – socialistisk och höger – vänster.

Jag tycker inte den bilden stämmer längre. Med en offentlig sektor som på gott och ont tar halva BNP och har synpunkter på allt är det som om vi inte låtsades om elefanten i rummet när vi ägnar oss åt betraktelser i Marx anda och efterföljd. Marx hade rätt före demokratins genombrott, men allt mindre efter.

För några år sedan gjorde jag en annan konstruktionsritning som jag kallade Metafåren. Enligt Metafåren finns tre sorters varelser i välfärdsstatens värld: herdar, vargar och får. Politikerna är herdarna och de vanliga, svaga människorna är får. Dessutom finns ett antal starka medborgare som är farliga för fåren, nämligen vargarna. Dessa är ofta rika, vita män. Herdarnas uppgift är att skydda fåren mot konsekvenserna av deras fåraktighet samt mot vargarna. Herdarna ska också hålla vargarna i schack.

Du kanske tycker att detta är en nidbild av den rådande samhällsuppfattningen. Det tycker inte jag. Metafåren kom till mig i blixtbelysning för tio år sedan när en socialminister blev fly förbannad över att någon hade påstått att det fanns simulanter bland de sjukskrivna. Det kunde han inte tänka sig, vilket enbart kan förklaras med att han betraktade folk just som får. Får simulerar inte. Ej heller kan krav ställas på får. Får kan inte göras ansvariga för sina handlingar.

(Märkvärdigt nog har jag just upptäckt att Platon gör en nästan likadan beskrivning av förhållandena i de gamla grekiska demokratierna. Se till exempel Staten, åttonde boken, avsnittet Tyranniets uppkomst ur demokratin. Jag kanske återkommer till det.)

Problemet med ett samhälle som fungerar enligt Metafåren är att herdarna/politikerna har incitament att överdriva fårens svaghet och vargarnas elakhet för att motivera sin egen existens och makt. Med en mediakår som nästan unisont artikulerar och bekräftar just den samhällsbilden blir den samhällets dominerande ideologi. Som Marx sa: ett samhälles dominerande ideologi är den härskande klassens ideologi.

Men det goda samhälle vi vill skapa kan inte beskrivas med den bilden. Om Marx beskrev hur det en gång var och Metafåren hur det är kvarstår att fundera på hur man ska se samhället för att i framtiden komma rätt i politiken.

Vanliga människor är inte får. Visst finns det svaga människor, men den svagheten avhjälps bäst genom en kombination av krav och stöd, inte av kravlöst stöd. I övrigt är medborgarna för det mesta starka, skötsamma, självständiga, anständiga och ansvarskännande människor. I varje fall bör politiken utgå från att de är det.

Ej heller är vargarna särskilt onda, i varje fall inte de vargar jag känner. Även de är för det mesta starka, skötsamma etc människor även om det naturligtvis existerar giriga och hänsynslösa individer också bland dem.

Den mest användbara och relevanta samhällsbilden, alltså föreställningen om samhällets konstruktion är enligt min uppfattning den som presenterades av Aristoteles.

Aristoteles menade att samhället har tre klasser, dels en grupp rika, dels en grupp fattiga och dels, emellan dem, en medelklass. Ur Politiken, bok 4:

[Hos medelklassen finns] lydnad under förnuftet, och att följa förnuftet är precis vad som är svårt för både de överdrivet rika, vackra, starka och välborna, och för motsatsen, de utomordentligt svaga och de undertryckta. De förra begår våldsdåd i stor skala, de senare är brottsliga och onda i smått… Staten vill så långt som möjligt bestå av sådana som är lika och jämlika, ett förhållande som framför allt påträffas i mellangruppen… Medelklassen är också det pålitligaste folkelementet, det minst böjda för förändring. Den åstundar inte, som de fattiga, andras egendom, inte heller åstundar andra deras, så som de fattiga åstundar de rikas. Den lever därför ett mindre riskfyllt liv, utan att stämpla mot andra och är inte heller utsatt för stämplingar.

Jag menar inte att vi ska ta ifrån de rika och de fattiga rösträtten, men jag tror att vi borde ha ett parti som hette Medelklass eller Skötsam och som gick till val på den måttfullhet, anständighet och ansvarskänsla som, i varje fall enligt Aristoteles, kännetecknade medelklassen på hans tid och borde göra det än idag. Vad man ska göra med de rika vet jag inte, men de svaga och fattiga ska förmås att bli som medelklassen.

Så skapas ett gott samhälle.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s