Platon och demokratin II

Jag skrev nyss om min samhällsbild Metafåren (se krönikan Hur är samhället konstruerat?). Jag påpekade att Platon gör en snarlik analys av sin tids demokrati. Denna likhet får mig att tycka att Platon, eller Sokrates, som gör analyserna i den förres skrifter, var särskilt klarsynta personer. Inte underligt att de blev världsberömda.

Här kommer beskrivningen från Staten, åttonde boken, avsnittet Tyranniets uppkomst ur demokratin:

Sokrates: Vi få i vår framställning tänka oss den demokratiska staten uppdelad i tre klasser — som den också i verkligheten är. Den första är just den nu nämnda gruppen [Platon kallar dem ”slösare och lättingar”, även ”drönare”; PEs anmärkning], som i följd av den obegränsade friheten uppstår i demokratien lika väl som i oligarkien.

Adeimantus: Så är det.

Den är blott mycket ivrigare i demokratien.

Hur så?

I oligarkien står den ej alls i pris utan drives tvärtom bort från alla ämbeten, och därför får den där ingen övning och blir utan kraft. Inom demokratien har den däremot — på få undantag när — ledningen; och de ivrigaste inom gruppen tala och handla, under det att de övriga samla sig kring talarestolen, föra oväsen och ej tåla, att någon säger något i annan riktning; och därför ledes allt i en dylik stat av denna grupp, med högst få undantag.

Ja, förvisso.

Det finns vidare en andra klass, som alltid skiljer sig från mängden.

Hurudan är denna?

Där alla arbeta på att bli rika, bliva väl i allmänhet de, som till sin natur äro mest skötsamma, också de rikaste?

Det är rimligt.

Det är väl från dem, gissar jag, som drönarna suga sin mesta honung med minsta besvär.

Ja, ty hur skulle man kunna få något av dem, som blott ha helt litet?

Och dessa rika kallas också, tror jag, för “drönareföda“.

Ja, så ungefär.

Den tredje klassen är folket — alla de, som arbeta med sina händer, som ej deltaga i politiken, och som ej ha så mycket att leva av. Denna klass är, när den är fulltaligt samlad, både den talrikaste och den mäktigaste.

Så är det. Men den är ej villig att samlas så ofta, om den ej får sin del i honungen.

Men det får den alltid, för så vitt det ligger i de styrandes makt att ta ifrån de förmögne deras egendom, dela ut den bland folket — och behålla det mesta för sig själva!

Ja, på det sättet får ju även folket sin del.

Platon är mycket råare än jag. Dem han kallar ”drönare och lättingar”, de som styr, alltså politikerna i ”talarstolen”, kallar jag ”herdar”, men tanken är ungefär densamma. Hans drönare pungslår de rika och skötsamma (som jag kallar vargarna) för sin egen skull och lämnar lite till folket (som jag kallar fåren).

Om jag lärde mig att vara lika fräck som Platon och Sokrates kanske jag också skulle bli ihågkommen i tusentals år.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s