Tankar på det otänkbara

Ibland skenar fantasin iväg med mig. Nu har den gjort det. Jag gillar inte resultatet. Men vi står idag handfallna inför en utveckling som tycks obeveklig. Så här formade sig min fantasi:

Inrikesminister Anders Ygeman anser, enligt media, att 2 – 300 svenska terrorister strider i Mellanöstern. Låt oss säga 250. För varje utkläckt terrorist finns det rimligtvis ett antal potentiella, kanske tio, kanske fem, jag vet inte. Låt oss anta ytterligare endast en potentiell terrorist för att inte bli anklagade för tendentiösa överdrifter. Det betyder att Sverige idag hyser 500 potentiella eller utkläckta terrorister (put).

Dessa put är muslimer. Det kan finnas lika otyglade personer i andra läger, men dem struntar jag i just nu. Med en muslimsk befolkning på en halv miljon betyder det att en promille av muslimerna är put.

Ett årligt intag av 50 000 muslimer ger i så fall ett tillskott på 50 put.

Om några år har vi så kanske 500 put, varav ett stort antal varit på krigs-, mord- och terrorutbildning hos Islamiska Staten eller likartade rörelser.

Välfärdsstatens naturliga impuls är att ge put terapi, bostad och kanske ett offentligfinansierat arbete. Men det kommer inte att gå. Dels är det i de flesta medborgares ögon orimligt att på detta sätt belöna skäligen misstänkta mördare och våldsverkare, dels blir belastningen på välfärdsstatens budget troligen för tung om det räcker med att lägga in vildsinta hotelser på Facebook för att få förtur i de sociala myndigheternas gräddfil.

Ej heller kan man räkna med rättssystemet, eftersom eventuella brott knappast går att bevisa. Det går inte att bura in återvändande misstänkta mördare som troligen har ont i sinnet.

Återstår övervakning och punktmarkering från SÄPOs sida.

Put själva kommer sannolikt, och med rätta, att känna sig som samhällets fiende nummer ett och handla därefter. Det går knappt att tänka att det inte skulle smälla ett antal bomber eller att de inte skulle ägna sig åt grov brottslighet, kanske rån, kanske handel med droger, inte vet jag. Metoderna kan de nog inhämta hos Islamiska Staten om de behöver tekniskt bistånd.

Vänta bara tills de tar de redan uttalade målen om ett islamiskt kalifat på allvar, ett kalifat som även berör Europa.

Jag har sett det förr, nämligen i Latinamerika, fast då med annorlunda förtecken. I Chile före Pinochet fanns en stark rörelse som ville göra revolution och kasta det etablerade samhället över ända, visserligen bestående av olika slags socialister snarare än islamister. I stort sett samma situation rådde i Brasilien, Argentina, Uruguay. Det blev militärkupper överallt när hotet kändes överhängande.

Jag tror inte på någon militärkupp i Sverige. Men något kommer att hända efter de första två, tre bombdåden, de första öppna konflikterna mellan put och säkerhetsstyrkorna. Jag kan tänka mig att säkerhetsstyrkorna så småningom tappar tålamodet. Eller att det uppstår halvprivata band av lasermän. Så var det i Latinamerika. Polis och militär hölls tillbaka av rättsstatens hedervärda institutioner. De tyckte sig bakbundna. På sätt och vis kan man förstå dem. De försvarade landet med risk för eget liv och tyckte sig bara få skäll av välmenande liberaler för att de kränkte de upproriskas medborgerliga rättigheter.

Det slutade med att de, ofta efter träning i USAs regi, påstås det i alla fall, tog saken i egna händer och satte upp dödspatruller för att komma till rätta med motståndarna.

Jag ryser vid tanken. De latinamerikanska revolutionärerna hade inte mycket internationellt stöd, men det skulle svenska terrorister få. Efter några plågsamma årtionden kunde Latinamerika återupprätta sina fallna demokratier. Jag är inte övertygad om att den gamla trygga, lugna och fridsamma svenska ordningen någonsin skulle kunna återställas.

Har någon en trovärdig, positiv fantasi?

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Tankar på det otänkbara

  1. Eva Ortmark

    Patrik, du sätter ord på mångas oro. Jag delar din dystopiska fantasi. Vad kan vi lära av Latinamerika? Kan ett lands armé och försvar ”demokratiseras” om de får bestämma? Kan ÖB sitta i knät på statsministern?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s