Hur kommer sig identitetspolitiken?

Nils Lundgren har en utmärkt krönika om identitetspolitik på sin blogg (http://ekonomlundgren.blogspot.se/). Identitetspolitiken går ut på att ”medlemmar av löst sammanhållna samhällsgrupper som ras, klass, religion, kön, etnicitet, ideologi, nation, sexuell läggning, kultur, informationspreferens, historia, (flämt!) musikaliska eller litterära preferenser, medicinskt tillstånd, sysselsättning eller hobby” ska ha särskilda rättigheter som det är omvärldens skyldighet att säkerställa, typ fler kvinnor i bolagsstyrelserna, fler hbtq-personer i poliskåren, fler män i förskolan och så vidare.

Nils visar hur främmande detta tänkande är för rättsstatens och jämlikhetens grundläggande principer och hur tossigt det skulle bli om man gjorde allvar av dessa skruvade föreställningar. Läs!

Vad jag funderar på är hur dessa idéer kunnat växa sig så starka. Jag tror att det har med välfärdsstatens och politikerväldets tilltagande dominans att göra.

Individernas strävan i samhällslivet går i stort sett ut på att ordna sin tillvaro på bästa sätt, att skaffa sig så hyggliga belöningar det går. I ett samhälle som domineras av en företagsägande kapitalistklass och dess tänkande får människor bäst belöning av att hjälpa till att öka profiterna, vilket lämpligast kan ske genom att de utbildar sig, anstränger sig, jobbar mycket, skaffar sig rykte om att vara pålitliga, lojala, duktiga etc.

I ett annat samhälle, som domineras av välfärdspolitiker och deras tänkande, är det andra kompetenser som belönas. De duktiga får ingenting alls eftersom de klarar sig på egen hand. Välfärdsstatens mål är att minimera lidandet och därför får mest för pengarna genom att belöna dem som lider mest. (Jag säger inte nödvändigtvis att det är något fel på detta, jag bara beskriver mekanismerna.)

I välfärdssamhället lönar det sig därför bäst att vara svag. Ju svagare man är, desto bättre tillförsäkrad är man om välfärdsstatens bemödanden.

Men även välfärdsstatens resurser är begränsade, och därför uppstår en konkurrens bland alla potentiella klienter om att vara svagast. Det är i det perspektivet man kan förstå den militanta svaghetstävling som identitetspolitiken representerar. Om man, till exempel, inte bara är behäftad med allmän ekonomisk svaghet, utan även är kränkt ger det extrapoäng eftersom ett själsligt lidande kommer som bonus ovanpå ett materiellt.

I takt med människor inser fördelarna med att anses kränkt börjar alltfler leta efter – eller i nödfall konstruera – lidna oförrätter. Eftersom grupper är starkare och har lättare att få gehör för sina krav än enskilda individer börjar folk gruppera sig i distinkta kränkthetskluster, alltså identiteter. Man börjar såklart med de lägst hängande frukterna, typ att kvinnor, vissa kvinnor alltså, övergår från att betrakta sig som ett kön till att definiera sig som en förtryckt grupp. När den bilden väl är satt kan de starkaste i den förtryckta gruppen tillskansa sig särskilda förmåner med hjälp av statliga ingripanden, till exempel genom krav på kvotering i börsbolagens styrelser.

Gradvis utvidgas gränserna för av samhället accepterad kränkthet. För femtio år sedan hade den som krävde positiv särbehandling för att hans förfäder förtryckts inte tagits på allvar. Nu står ursprungsbefolkningar på kö och ska ha sina bortrövade totempålar och kannibalkranier tillbaka och helst lite ekonomisk kompensation som plåster på såren för den historiska oförrätten.

Det som förenar dessa kämpande identiteter, förutom att de på grund av genomlidet förtryck vill ha välfärdsstatens hjälp med gottgörelse och upprättelse, är att de står förenade i harnesk mot i stort sett samma fiende, nämligen, i nästan samtliga fall, vita män som utsatt dem för övergrepp vare sig det handlar om våldtäkt på fosterhem eller koloniseringen av lappmarken.

Vanliga skötsamma medelklassare, särskilt vita män, bör skämmas, inte bara för vad de är och gör, utan också för tidigare släktleds handlingar och åsikter. Vilket Skulle Bevisas.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s