Leviatan

Vad händer när demokratin slutar fungera? När ordningen inte kan upprätthållas och våldsamheter utbryter till exempel mellan revolutionärer och ett vacklande politikerstyre som saknar kraft och vilja att sätta ned foten (som i Latinamerika för några årtionden sedan), eller när en svag demokrati skakas av börskrasch ovanpå åratal av inflation och arbetslöshet och sedan misslyckas trots upprepade nyval (som i Weimarrepubliken kring 1930), eller när man försöker rafsa ihop en svag regering som ska se demokratisk ut i ett svältande, krigshärjat land (som i Ryssland 1917)?

Vad händer, kort sagt, när demokratin inte är stark nog att förebygga ett maktvakuum?

Jo, då händer det som händer varje slags statsskick i oroliga tider: det blir strid till dess att någon annan maktfaktor tar över ledningen, i Ryssland bolsjevikpartiet, i Tyskland nazistpartiet och i Latinamerika militären.

Det låter förskräckligt, men jag tror det bästa för en demokrati som hamnar i en sådan total kris är om det finns en bra militär som snabbt och effektivt kan gripa in för att återställa ordningen. På så vis slipper man åratals inbördeskrig (och åtföljande plågor) som i Ryssland och – i varje fall om det handlar om den sortens civiliserade militärer som demokratier har en tendens att avla fram – att oberäkneliga nidingar tar över makten som i Tyskland. Att Tysklands och Rysslands civiliserade militärer inte grep in berodde på att de var försvagade och demoraliserade av första världskriget.

Hur mycket vi än, på goda grunder, hatar de latinamerikanska gorillorna måste vi ändå konstatera att de snabbt grep in, gjorde sitt smutsiga hantverk, och sedan, när jobbet var klart, återlämnade makten till folkviljan och de demokratiska partierna (även om det var mer oklart i Brasilien).

Vad vår tid och vårt land inte riktigt förstått, inte jag heller förrän jag började tänka på det, är sanningen i Thomas Hobbes bok Leviatan, som publicerades 1651. Leviatan är namnet på ett vidunder i form av en krokodil som förekommer i Jobs bok (i Gamla Testamentet): ”På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla vilddjur”.

Varje samhälle, säger Hobbes, behöver ett sådant våldsbenäget vidunder för sin trygghets skull, ty utan en kraft som är så stark att den inte kan utmanas kommer människorna att av sina passioner ledas till inbördes stridigheter:

Härav är det uppenbart att under den tid då människor lever utan en gemensam makt att hålla dem alla i fruktan, så befinner de sig i det tillstånd som kallas krig, och detta krig är allas mot alla. Ty krig består inte bara av fältslag och krigshandlingar, utan i en tidsperiod då viljan att kämpa är tillräckligt vitt utbredd… krigets natur [består] inte i verkliga strider utan i den utbredda beredvilligheten härtill under all den tid då det inte finns några försäkringar om motsatsen.

Jag tror på allvar att Sverige är världens godaste och fredligaste land. Tyvärr gäller tillvarons grundlagar även för sådana. När invånare praktiskt taget dagligen bränner bilar och sätter eld på skolor och slänger sten på ambulanser och brandbilar är det allvar. Leviatan borde ha gripit in för länge sedan.

Vårt problem är att vi inte har någon Leviatan. Polisen verkar inte funka och militären är satt på undantag och svältkur. Ordningsälskande och fridsamma svenskar kan bara hålla tummarna att Hobbes hade fel och att det inte blir värre. Personligen är jag rädd att man är utlämnad till jihadister och nazister utan en rejäl Leviatan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s