Bör det finnas gränser för människans godhet? Del 2

Den 8 januari skrev jag en krönika med rubrik enligt ovan. Jag försökte där hantera ett moraliskt dilemma som jag delar med många andra, nämligen huruvida jag är ond om jag tycker att volymen invandrare är för stor och bör skäras ned. Att jag skriver om detta beror på att frågan faktiskt bekymrar mig. Jag tror att den även bekymrar många, om än inte de mest förhärdade, av mina meningsfränder.

Finns det någon hållbar etisk grund för mitt ställningstagande? Den 8 januari sökte jag ledning i Koranen, hos Jesus (som har ett för Bibeln – och för hela resten av tillvaron – extremt synsätt) samt i den numera upphävda svenska lösdriverilagen. Jag blev inte riktigt nöjd.

Sedan åt jag lunch med Lorentz Lyttkens och resonerade om saken. Lorentz är en filosofins blodhund. Man presenterar en ofärdig idé för honom, han sniffar lite på den och rasar sedan runt i det mänskliga vetandets och de intellektuella synsättens snårskog och kommer sedan vanligtvis, några sekunder senare, vänligtt viftande på svansen, tillbaka med något han hittat.

Den här gången påpekade han en självklarhet som jag inte uppmärksammat, nämligen att såväl Koranens som Jesu krav på mänsklig godhet är individuellt. Staten eller andra kollektiv är inte inblandade.

Varför är det så betydelsefullt? Jo, därför att den politiskt korrekta människa som anser att Sverige ska sätta av (låtsas vi) fem BNP-procent i stället för en BNP-procent (vilket var den gamla normen) till hjälp för världens lidande inte talar om en individuell skyldighet, utan en kollektiv. Det handlar inte om att övertyga mig att frivilligt avstå, utan om att förmå staten att tvinga mig att betala.

Det har lett mig till tre slutsatser.

Den första slutsatsen är att jag betvivlar att en på detta sätt ur mig framtvingad godhet är giltig inför Koranen och Jesus. När jag en gång ska vägas på godhetens våg får jag nog inte tillgodoräkna mig uppoffringar jag inte gjort frivilligt.

Den andra slutsatsen, som Lorentz underströk, är att inte ens den politiskt korrekte nödvändigtvis är god, för godhet med andras pengar gäller troligtvis inte heller på den yttersta dagen.

Den tredje slutsatsen är att den som vill öka invandringen, eller behålla den på en i de flesta medborgares ögon alltför hög nivå, endast är trovärdig om han själv betalar av egna pengar. Om han inte är nöjd med att Sverige ägnar den vedertagna procenten av BNP åt ändamålet så kan han på eget bevåg välkomna en somalisk familj att bo med fritt vivre i hans eget hus alternativt stå för den somaliska familjens uppehälle på pensionat eller eget boende under den tid av osäker längd som det tar för familjen att för egen maskin försörja sig i Sverige.

Kanske gör jag själv någon sorts åtagande i ärendet. Men jag tänker inte vara en sådan farisé att jag slår mig för bröstet och öppet torgför min godhet. De politiskt korrekta är för övrigt fariséer i kvadrat: de slår sig för bröstet och anser sig goda för att de vill slösa med andras pengar. Just sådana superfariséer är våra självgoda politiker.

(SAOL 1924 definierar farisé så här: person som förenar högfärd över egen inbillad (i sht moralisk) fullkomlighet med förakt för o. skarpt fördömande av dem som tänka o. leva annorlunda, egenrättfärdig människa; äv.; skenhelig skrymtare l. hycklare.)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s