Hur välfärdsindustrin utvecklat sitt tänkande

Över en lunch försökte jag övertyga Nils Lundgren om teorin om att välfärdsindustrin är Sveriges dominerande och idéskapande maktfaktor, till exempel att invandringen bara är ett sätt för denna industri att säkerställa en framtida kundkrets.

  • Men jag kan lova dig, sa Nils, att den tanken inte dykt upp i en enda socialsekreterares huvud.

Nils har förstås rätt. Här stöter min teori på patrull. Men ändå inte. Så här tror jag.

För det första vet en organisation alltid vad som är bra för den utan att detta behöver utredas. Den anslagsfinansierade organisationens mest grundläggande instinkt är att vilja växa. Tillväxt leder till fler tjänster, fler avancemangsmöjligheter, större trygghet för de anställa och högre löner för cheferna, fler internationella konferenser och tusen andra större eller mindre fördelar. Om detta är alla som jobbar där helt medvetna utan att det behöver uttalas. Det är inte ens en konspiration; det är bara sunt förnuft.

När en sådan organisation eller system av organisationer, till exempel en välfärdsindustri i vardande, stöter på en idé gör den som alla andra levande organismer som finner en ny företeelse: de petar, vänder och vrider, undersöker och sniffar på den för att veta om den är användbar, till exempel om den går att äta eller om den kanske bringar andra fördelar.

När de hjälpande klasserna hör idéer som ”folk är svaga” och ”det är fel att ställa krav på folk” så känner deras instinkter att de stött på något matnyttigt. Svaga människor är välfärdsindustrins klienter. Fler svaga människor betyder tillväxt för välfärdsindustrin. Genom att inte ställa krav på folk skapar man fler svaga människor.

Sedan står det inte långt på förrän välfärdsindustrin av egenintresse själv börjar artikulera dessa tankegångar. Ju större och starkare industrin blir, desto mer genomslag får dess synsätt i samhällets attityder. Idag har det gått så långt att välfärdsindustrins ideologi är samhällets dominerande ideologi.

En närbesläktad idé som också faller välfärdsindustrin i smaken är tanken att kollektivet har ett ansvar för de svaga människorna. Välfärdsindustrin är nämligen kollektivets förlängda arm. Att kollektivet tar ökat ansvar betyder att välfärdsindustrin måste ha mer resurser. Om man jobbar inom välfärdsindustrin gillar man per automatik och utan avancerad instruktion tanken att samhället har en moralisk plikt att ta ansvar. Ju mer medborgarna i allmänhet känner sig moraliskt förpliktigade att ta ansvar för andra människor, desto säkrare garanteras välfärdsindustrins tillväxtbehov. Den förstatligade människokärleken är välfärdsindustrins livsluft.

Det behövs inte mycket idéglidning för att samhällsideologin i allmänhet ska börja tolka kollektivets ansvar som något som gäller inte bara nationens egna medborgare, utan även andra människor. Genom en sådan knappt märkbar omtolkning börjar välfärdsindustrins globalisering.

Inget kommer plötsligt. Välfärdsindustrins globalisering började försiktigt och trevande. År 1952 bildades Centralkommittén för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden. Sedan bestämdes att det svenska biståndet skulle uppgå till en procent av BNP, ett mål som uppnåddes 1975.

Numera, i och med att världens nödlidande inte längde nöjer sig med att Sverige skickar pengar till dem, utan bestämt sig för att komma hit och hämta pengarna, vilket skett under detta årtusende, har de ekonomiska begränsningarna sprängt alla ramar. Enprocentmålet gick all världens väg utan att riksdagen fattade vad som hände.

Välfärdsindustrin har blivit bönhörd över alla förväntningar, faktiskt till den grad att den knappast kan hantera tillströmningen av nya kunder och börjar oroa sig för att den tagit sig vatten över huvudet.

Välfärdsindustrins dilemma för dagen är att den för att rädda sin egen överlevnad, alltså för att rädda det traditionella välfärdssystemet, måste lägga band på sig själv och därmed svika alla dem som trott på dess budskap.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s