Vem har nytta av vår skam?

Under de senaste dagarna har jag stött på ett antal artiklar, såväl svenska som utländska, som handlar om västvärldens självhat och självgissel, kanske för att jag undermedvetet letat efter inlägg i ämnet. Poängen är att västvärlden skäms för allt möjligt, slavhandel, kolonialism, förtryck av ett antal olika slag, rasism, islamhat, översitteri, nedlåtenhet, och, naturligtvis, det möjligen största brottet av alla, Förintelsen.

Som ständigt omringad och utpekad enligt detta tankemönster börja jag såklart undra varifrån det kommit. Jag säger inte att dessa brott inte förekommit, jag undrar bara hur västvärlden, framför allt vita män, kunnat göras kollektivt ansvariga för alltihop.

Min första observation är att plågan är hemmagjord. Västvärlden har själv tillverkat sina gissel, smitt sina tumskruvar. Det handlar om rätt avancerade tankekonstruktioner, utvecklade under årtionden i lärda, post-modernistiska avhandlingar och förankrade i samtidens föreställningsvärld genom ett ständigt flöde av nya upptäckter av västvärldens skuld från intellektuella centra, inte minst framstående universitet. Ingen annan kultur än den västerländska skulle ha kunnat mobilisera den tankekraft, uthållighet och övertalningsförmåga som behövts för att åstadkomma detta mentala skifte, alltså den process som pågått under några decennier och i praktiken inneburit att västvärlden övergått från att vara stolt över sig själv till att skämmas över sig själv.

Min andra observation, som är lite på skoj, men inte bara, är att idégodset sett dagens ljus och vidareutvecklats i USA och sedan spritts därifrån. Min erfarenhet genom livet är att praktiskt taget alla idéer, även antiamerikanismen, uppfunnits i USA. (Gissa varför Finlands skolväsen fungerar så mycket bättre än det svenska? Jo, därför att Sverige, men inte Finland, påverkats av dumma pedagogiska idéer från USA. Amerikanska idéer färdas hitåt med atlantvindarna och när de når Skandinavien tvingas de upp till kallare luftlager av de norska bergen och faller därefter ner som regn över Sverige. De når aldrig Finland. Det är Finlands räddning.) Vem trodde att kulturimperialismen bara handlade om jeans och Coca-Cola?[1]

Min tredje observation är att det i allmänhet anses, lite oprecist, att hela den här idévärlden, som har en avsevärd intern konstistens allt ifrån förnekelsen av kunskapens betydelse till föreställningen om att den teknologi västvärlden byggt kommer att leda till mänsklighetens undergång genom klimatförändringar, i Sverige har sitt starkaste fäste inom den så kallade kulturvänstern. Det är här jag börjar få svårigheter, för dessa idéer har inte så mycket med vänster att göra, i varje fall inte traditionell vänster. Framför allt har de inget med arbetarklassens intressen att göra. Idéerna är visserligen allmänt avoga mot kapitalismen och de stora företagen, men de går inte arbetarklassens ärenden. De verkar i någon annans intresse.

Min fjärde observation, och här är jag ute på djupare vatten, är att det i Sverige alltmer blivit staten som ligger bakom och finansierar de åsiktsfabriker där idéer vidareutvecklas som får oss att ifrågasätta vår kultur och skämmas över oss själva, och då menar jag allt från RFSLs HBTQ-certifiering (glöm inte det gamla förtrycket mot transpersoner!) till Vetenskapsrådet anslag på en halv miljon kronor till forskningsprojektet Trumpeten som genussymbol (kvinnoförtrycket finns där du minst anar det eftersom det är strukturellt och ingår i en könsmaktsordning!).

Den stora frågan är i vems intresse detta sker. Jag tror inte på en kulturvänster som dominerande, idébärande skikt. Nationens tankevanor styrs inte från Dagens Nyheters kulturredaktion, även om det finns många borgerligt sinnade personer som tycks tro det. Vad skulle medarbetarna på Dagens Nyheters kulturredaktion egentligen ha för intresse av att få läsarna att skämmas? Så får man inte fler prenumeranter. För femtio år sedan recenserade de böcker av Olle Hedberg, som lästes av hela den bildade medelklassen. Det gick utmärkt att ha en kulturredaktion utan ambitioner att fula ut sin läsekrets. Nej, kulturvänstern går någons ärenden. Kulturvänstern är inte problemets kärna. Den består snarare av ”nyttiga idioter”, som Lenin påstås ha sagt om personer som gick kommunisternas ärenden utan att själva begripa det.

Cui bono? Vem har något att vinna på det här? Vem har nytta av att exploatera ett till stora delar USA-utvecklat tänkande för att förmå den anständiga medelklassen i Sverige att skämmas? Troligen någon som vill mjuka upp den och ta dess pengar utan att den törs morra så det hörs.

Mitt tips är som sagt socialsekreterarsocialismen (se min tidigare blogg). Jag erkänner att det är en oerhörd tanke, men jag hittar ingen annan förklaring som går ihop. Jag känner mig som nobelpristagaren Higgs som var tvungen att presumera sin boson för att få matematiken att stämma.

Om någon har en bättre förklaring till vår kulturs flagellanttåg genom historien vill jag gärna höra.

[1] Det där med USA är förstås inte helt sant. Andra västländer drog sitt strå till stacken. Exempelvis publicerade psykiatrikern Frantz Fanon år 1961 boken Jordens fördömda, där han avslöjade franska skändligheter i kolonin Algeriet. I förordet uppmuntrade Jean-Paul Sartre algerierna till våld mot Frankrike. Även post-modernismen kom för övrigt från Frankrike.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s