Hur det välfärdsindustriella komplexet utvecklar sig

Det välfärdsindustriella komplexet är ingen konspiration. Det finns inga osynliga, ondskefulla makthavare som sitter och drar i trådar eller skriver manus åt de synliga aktörerna. Komplexet består av en massa organisationer och människor som förenas av gemensamma föreställningar om att de gör goda gärningar för de svaga och utsatta i samhället och därför står på det godas sida. Vad som normalt inte framhålls med samma skärpa är att de gör sina goda gärningar för andras pengar och att det är andra som finansierar deras ofta respektabla försörjning och hyggliga liv. Ej heller brukar det påpekas att dessa goda krafter – vari en stor del av landets journalistkår ingår som en sorts prästerskap – i traditionell luthersk anda ägnar avsevärt engagemang åt att skuldbelägga den anständiga medelklass av skattebetalare som i sista hand står för fiolerna, ty om den betalande medelklassen inte vore skrämd till underkastelse skulle den för länge sedan ha börjat ifrågasätta fakturorna.

Vi får inte göra det ödesdigra analytiska misstag som nästan alla så kallade borgerliga opinionsbildare gör när de tror att det välfärdsindustriella komplexet nödvändigtvis har socialistiska böjelser. Visst behöver komplexet skatteverkets hjälp att driva in pengar från den skattebetalande medelklassen, men att makthavare vill ha pengar gör dem inte till socialister. Vi kan jämföra med den medeltida kyrkan, en nog så maktlysten organisation som ständigt behövde mer pengar för att göra goda gärningar och inte aktade för rov att skrämma det arbetande folket med både arvsynd och helvete om det inte villigt betalade.

Det välfärdsindustriella komplexets ständiga slit att flytta fram sina positioner och utveckla sin verksamhet ligger som ett bakgrundsbrus i samhället, lite som det dämpade fras som kan höras utanför kupan när flitiga bin är i arbete. Zappa in statskanalerna på teve, knäpp på radion, öppna en tidning, läs en promemoria från Skolverket, vart man än vänder blicken och öronen finner man komplexets tankar och strävsamma engagemang för den egna framtiden.

Just nu pågår ett projekt vars syfte är att barn ska slippa se och uppleva att pappan eller motsvarande mansperson slår mamman. I Svenska Dagbladet den 15 mars 2015 presenteras projektet av ett dussintal representanter för komplexet: ett privat filmbolag, ett antal privata stiftelser och ideella organisationer, Sveriges Psykologförbund, Svenska kyrkan etc. Jag skulle förmoda att snart sagt alla pengar som den här kampanjen kostar i sista hand kommer från staten. Bakom den film som verkar vara kampanjens grundbult återfinns exempelvis Svenska Filminstitutet, Postkodlotteriet, Konstnärsnämnden, Utbildningsradion, Svenska kyrkan, Ericastiftelsen (som har sitt uppdrag av staten och Stockholms läns landsting) men i och för sig också Rädda Barnen (vars intäktskällor, vad jag kan se, inte redovisas på organisationens hemsida).

I SvD-artikeln anges att vart tionde barn upplevt våld i nära relationer (vilket inte säger så mycket – räknas en enstaka örfil som mamma ger pappa? – men för all del). Problemet är, förklaras det, 1) att polisen inte gör tillräckligt med anmälningar till socialen, 2) att socialen inte gör tillräckligt med utredningar samt 3) att socialen ”går på knäna”. Det gäller därför 1) att jaga på polisen och socialen så att de blir mer alerta, 2) att ge mer pengar till socialen samt 3) att kriminalisera utövandet av våld när barn ser på för att på så sätt kunna lagföra fler föräldrar och för att barn ska kunna driva skadeståndsprocesser mot sina mammor och pappor.

Det förvånar mig inte ett dugg att artikelförfattarna välkomnar  ”att regeringen lovat att FN:s barnkonvention kommer att bli svensk lag”. Den som vill veta mer om detta aktstycke kan läsa min blogg från den 2 februari i år (länk här). Barnkonventionen handlar om att det välfärdsindustriella komplexet ska få fullständiga rättigheter att kontrollera familjerna.

Skulle det bli bättre för barnen om dessa flitiga bin blev bönhörda? Skulle familjesammanhållningen förbättras om barnen fick statens hjälp att driva juridiska processer mot sina föräldrar? Skulle barn som ser pappa slå mamma bli hjälpta av att socialen får fler tjänster? I filmen säger flickan Felicia ”Jag har blivit mycket illa behandlad och inte blivit visad någon hänsyn alls från dom myndigheter jag haft kontakt med”. Varför skulle socialsekreterarna bli bättre för att socialen får ökade anslag?

Man vet inte riktigt hur problemet ser ut, man vet inte om den föreslagna lösningen skulle fungera. Det enda man vet är den föreslagna reformen skulle ge det välfärdsindustriella komplexet tillfredsställelsen av att växa lite till.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Alla inlägg

2 responses to “Hur det välfärdsindustriella komplexet utvecklar sig

  1. Andreas Johansson

    ”kriminalisera utövandet av våld när barn ser på”

    Anser de bakom det hela att våld bör vara lagligt när barn inte ser på? Att slå sin fru är mig veterligen redan brottsligt oavsett eventuell publik.

    Gilla

  2. Normalt är det ett brott bara mot frun och om frun vill tona ned det hela blir det ingen rättssak. Dessa tänkare vill göra misshandeln till ett brott också mot barnet, för då kan ärendet drivas av staten även om frun vill skydda mannen.

    Patrik

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s