Betydelsen av lantmäteri, polis och äganderätt

När jag för några år sedan hälsade på min kompis Magnus i Burundis huvudstad Bujumbura förstod jag på allvar hur viktigt det är att ha ett bra lantmäteri, en pålitlig polis och en stark äganderätt.

Landet hade relativt nyligen haft folkmord. Tutsis slog ihjäl hutus och vice versa. När jag talat en stund med Magnus chaufför Dieudonné begrep jag situationen.

Burundi är ett bördigt land där människorna inte har mycket annat än jordbruk att försörja sig av. Det gäller därför att disponera ett stycke mark. En metod är att köpa mark. En annan och kanske enklare metod är att slå ihjäl en jordbrukare och ta hans mark. Att den metoden fungerar beror på att föreställningen om äganderätt till marken är svagt utvecklad. Och även om äganderätten varit starkare på papperet och i människornas medvetande hade det inte hjälpt, för det finns i alla fall inget lantmäteri som registrerar äganderätten. Och även om det hade funnits ett lantmäteri hade det inte hjälpt, för det finns ingen polis som kan verkställa lantmäteriets beslut. Jo, polis finns såklart, men den låter sig mer påverkas av mutor än av myndighetsbeslut.

Så då och då när den ena folkgruppen, till exempel tutsis, känner sig stark så bildar den gäng och slår ihjäl motståndargruppen, i det här fallet hutus (med vilka de under lugnare perioder lever och till och med gifter sig). Kvinnor bryr sig mördarligorna inte om att ta av daga eftersom kvinnorna i varje fall inte står i vägen för den eftertraktade markplätten. Kvinnor räcker det med att våldta för att på så vis sprida skräck.

Dieudonnés mamma hade blivit våldtagen varpå hon förskjutits av pappan/maken (och troligen svultit ihjäl någonstans; hur ska en ensam kvinna klara sig?) eftersom det var en skam för pappan att leva ihop med en våldtagen fru.

Efter en tid tyckte Dieudonnés pappa att han behövde en kvinna, så han tog sig en med vilken han så småningom fick två barn. Den nya kvinnan ansåg såklart att hennes egna barn ensamma borde ärva jordplätten och slippa dela den med särkullbarnen Dieudonné och hans syster. Hon bestämde sig för att förgifta särkullbarnen.

Dieudonné förklarade att han överlevt eftersom han genomskådat sin styvmor och aldrig ätit hennes mat, medan hans stackars syster låtit sig luras och dött av kvinnans gift.

Historien påminner mig om hur det gick till i våra länder innan civilisationens institutioner kommit på plats, alltså innan vi exempelvis hade ett hederligt rättsväsende och en respekterad äganderätt. Då kunde Hamlets farbror förgifta hans pappa och ta mamman och konungariket. Då kunde Sveriges konung rusta landet för att kriga mot dansken och ta hans mark. (Ehuru vi trots allt var så civiliserade att vi vid freden i Roskilde ändå besvärade oss själva och danskarna med förhandlingar som avslutades med rättsliga handlingar och juridiska dokument, något som inte ens är påtänkt i Burundi.)

Vår västerländska civilisation är bättre än vad de har i Burundi. Vår kultur är bättre än deras. Den som förnekar det är en hycklare.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s