Är det media som styr Sverige?

Många menar att det är journalisterna som har makten i nationen, att politikerna tvingats underordna sig journalisterna som bestämmer vilka frågor politiken ska handla om och att demokratin därmed satts ur spel.

Uppfattningen är begriplig. Det är ingen tvekan om att journalisterna hunsar med politiker. Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att ett maktskifte inträffat (enligt logiken att den som hunsar med Putin bestämmer över Putin).

Men jag tror inte att föreställningen om medias Machtübernahme är korrekt och detta av två skäl, ett litet och ett stort.

Det lilla skälet är att media i så fall är en ynkedom till makt som inte ens kan se om sitt eget hus. Mediapest rasar över hela landet – över hela världen, faktiskt – redaktioner läggs ned, journalister blir arbetslösa och tvingas frilansa med dåligt betalt, om ens något, för de artiklar de lyckas kränga. Om media haft något att bestämma om så hade detta varit en smal sak att rätta till. Det skulle räcka med lite brösttoner om demokrati och yttrandefrihet så hade man väl kunnat klämma av staten några miljarder i mediakatastrofbistånd. Men så sker inte. Det finns inte ens i media en rörelse i detta ärende.

Vi kan jämföra med invandringen. Den rullar fram på löpande räkning. Ingen vet vad den kommer att kosta, men det spelar ingen roll, den får kosta vad den kosta vill. Här är det någon som har makt att skicka vilka räkningar som helst till staten.

Denna någon är det välfärdsindustriella komplexet, det miljonhövdade organisationssystem som har till uppgift att försörja sig på att omhänderta svaga människor, just i detta exempel alltså invandrare. Den som inte uppfattar välfärdsindustrins existens gör lätt felslut såsom det där om att media tagit makten i Sverige.

För om man uppmärksammar vad det är för idéer som journalister torgför, och detta är det stora skälet, så handlar det nästan uteslutande om att människor – långt fler än du tror! – är svaga och att politikerna måste göra mer för att avhjälpa de svagas problem. Avhjälpa är ett intressant ord i sammanhanget. Det betyder i klartext att det välfärdsindustriella komplexet ständigt av politikerna måste tillföras mer av skattebetalarnas pengar för att stilla sin glupande aptit. Om man kokar ned den journalistiska agendan till själva essensen så handlar det om mer pengar till välfärdsindustrin samt att skattebetalarna ska skämmas om de inte vill betala.

Så ja, det är sant att media styr agendan, men nej, det betyder inte att de har makten. De har makt att framföra ett budskap, men de själva är inte budskapets intressent. De går andras ärenden. De är hantlangare, ett lydigt prästerskap åt det välfärdsindustriella komplexet. Det är inget ovanligt att makthavare förser sig med följsamma språkrör som talar till allmogen. Gustav Vasa socialiserade den katolska kyrkan, dels, såklart, för att ta dess jord och andra ägodelar, men också för att få kontroll över den tidens motsvarighet till journalisterna, alltså prästerna som talade till allt folket minst en gång i veckan.

Den som orkar med att sätta av en timme av sitt liv till att betrakta en nästan parodisk illustration till dessa förhållanden kan titta på Uppdrag granskning från den 25 mars (http://www.svtplay.se/video/2782856/uppdrag-granskning/uppdrag-granskning-avsnitt-11?start=auto).

Programmets rollista innehåller fyra slags figurer:

1) De svaga, alltså det välfärdsindustriella komplexets klienter, i detta fall invandrare. Dessa är hedervärda Rättighetsinnehavare Utan Personligt Ansvar.

2) Representanter för det välfärdsindustriella komplexet, i detta fall till exempel en hög chef inom Arbetsförmedlingen och en kommunal bostadsansvarig. Dessa är Rättskaffens, Överarbetade samt Förtvivlade å Rättighetsinnehavarnas vägnar, allt beroende på Otillräcklig Medelstilldelning från politikerna.

3) Politikerna, vars uppgift egentligen är att Plocka Fram Mer Pengar till det välfärdsindustriella komplexet så att Rättighetshavarnas Legitima Krav kan tillgodoses, men som av någon oklar anledning, kanske dumhet eller allmän inkompetens, kanske rent jävelskap, snålar på slantarna, varför de måste Sättas Dit av journalisterna så att det Äntligen Händer Något.

4) Journalisterna, som Oegennyttigt och av ett oblitt öde satts att Vrida Rätt Igen Den Tid Som Är Ur Led, i det här fallet genom att klämma fram stålar till bostad och jobb åt Rättighetsinnehavarna.

I slutet av programmet, om du orkar så långt, inträffar en höjdpunkt. En kategori 4-figur vid namn Janne Josefsson ska med avsevärd aggressivitet Sätta Dit en kategori 3-figur som heter Elisabeth Svantesson. Svantesson uppvisar påtagliga tendenser att inte riktigt vara beredd att slanta upp miljarderna. Hon är bekymrad för detta och ber de berörda om ursäkt: ”Det är en stor, tuff och svår utmaning… Det kommer att krävas tålamod av de asylsökande och alla myndigheter som jobbar med de här frågorna”. Hon framför alltså ursäkter till kategorierna 1) och 2) efter påtryckningar från kategori 4).

Här blir det nästan övertydligt. Det är den svenska politikens standardmanus, ständigt återupprepat, som rullar på som en väloljad maskin. Journalister jagar politiker att ge mer pengar till välfärdsindustrin som tar hand om de svaga. Vem har makten? Det välfärdsindustriella komplexet såklart. Sedan hör det till saken att politikerna egentligen ingår där också, fast de i tjänsten tvingas ta en och annan snyting från journalisterna.

Och skattebetalarna? Alla vi som ska stå för fiolerna? Ska vi också ha tålamod? Vi som betalar uppehället för kategorierna 1) till 4)? Vi är inte tillfrågade. Vi räknas inte. Vi är inte med i rollistan. Vår uppgift, hur underligt det än kan tyckas, verkar vara att sitta hemma och se programmet och bli sura på politikerna för att de inte tvingar oss till ännu större hjärte- och plånboksöppningar.

Hur det välfärdsindustriella komplexet lyckats få kontroll över journalisternas tänkande vet jag inte riktigt. Kanske är det bara så enkelt som att pennfäktare och intellektuella alltid fjäskat för dem som haft pengarna och makten. En annan förklaring kan vara att båda parter ju nästan uteslutande består av Mycket Goda människor.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Alla inlägg

3 responses to “Är det media som styr Sverige?

  1. Tim Genetay

    Jag uppskattade verkligen dina tänkvärda ord och reflektioner ang. media!! Tack. Tim G.

    Gilla

  2. Bnj

    Bra skrivet.
    Det välfärdsindustriella komplexet har helt enkelt ersatt kyrkan som de nya rättfärdiga kompletta med predikanter (journalister), stora egendomar/rikedomar och fördömande av avfällingar.

    Gilla

  3. Rikard

    Hej.
    En något senkommen kommentar; när vi säger att media har makten så menar vi väl egentligen inte en specifik publikation eller publiceringsform, utan media som företeelse. Ungefär som man skulle kunna säga att [valfri religion/ideologi] har makten inom ett område. Att arbeta med media är inte att rapportera nyheter i sakliga ordalag utan att producera berättelser, precis som du beskriver. Detta kallas diskursteori och hör till familjen postmoderna teoribildningar, med rötterna i den franska medelklass-socialismen från nittonhundratalets mitt.

    Budskapet från nomenklaturan till proletärerna måste alltid vara att uttolkarna av värdegrunden har rätt, ty de besitter särskild insikt vilket demonstreras via språket och terminologin. Därmed omöjliggörs ett folkligt motstånd mot partiets definitionsprivilegium och en omskrivning av vad som är möjligt att tänka kan ske medelst eliminering av begrepp, eller assimilering av kritiker vilka upphöjs till granskande position.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard Höglund, gymnasielärare

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s