Viljan att skämmas

Nyligen skrev jag en krönika om skamindustrin, alltså hela den apparat eller rörelse som dagligen påminner oss om skälen till att vi bör skämmas, till exempel:

  • att vi är rasister
  • att vi använder för mycket energi, vilket leder till jordens undergång
  • att vi äter kött
  • att vi fiskar ål
  • att vi förtrycker romer
  • att vi inte gjort upp med könsmaktsordningen
  • att djur kränks inom livsmedelsindustrin
  • att vi är prylgalna
  • att vi eller någon i vår närhet avser att rösta på sverigedemokraterna

(Självklart är vita män mest skyldiga, men helt ren är nog ingen.)

Jag skrev att jag tror att orsakssambandet mellan skammen och skamanledningarna inte är det uppenbara, utan det motsatta. Det är således, tror jag, inte så att vi skäms för att vi fiskar ål, utan skammen är det primära, sedan letar vi efter bra, helst vetenskapliga, skäl som tillåter oss att ge utlopp för vår vilja att skämmas.

Att jag har denna uppfattning beror på att det verkar som om det alltid funnits en skamindustri, i varje fall hos de protestantiska och, bland dem, framför allt de nordiska folken. Tidigare hade kyrkan, vad jag kan förstå, näst intill monopol i branschen. I sina predikningar kunde prästen förklara för församlingen att den borde skämmas för:

  • att det förekom hor i bygden
  • att några inte arbetade tillräckligt
  • att församlingsborna försökte dra sig undan krigstjänst
  • att prästen själv sett några drängar ägna sig åt självbefläckelse
  • att tiondet inte betalades med den sanna glädjen
  • att det är syndigt att dansa

Det förekom att medborgarna i fattiga landsändar i Sverige ratade statskyrkan och valde att ansluta sig till särskilt stränga sekter, kanske för att få bättre hjälp att skämmas ordentligt. På det viset uppstod schartauanismen i Bohuslän och laestadianismen i översta Norrland.

Diktaren Verner von Heidenstam bekräftar i dikten Åkallan Och Löfte att detta njutningsfyllda självplågeri har historiska rötter:

Ja, driv oss samman med gisselslag, 
och blåaste vår skall knoppas. 

Han kan inte ha menat att det går oss väl om vi utsätts för läderpiskor och träpåkar, utan snarare att vi mår bra av mentala lidanden, till exempel just att skämmas.

Jag gillar inte dagens skamskäl enligt den första listan ovan. Jag tror inte på dem och skulle helst se att vi gjorde upp med dem, frigjorde oss från dem. Men det vore grymt att beröva folket skäl att skämmas. Vi måste utveckla substitut. Här är en lista som jag skulle vilja sätta i den förras ställe. Skäms för:

  • att du cyklar på trottoaren och hotar att meja ned fotgängare
  • att du tror att det är kommunens, inte ditt eget, ansvar att uppfostra dina barn
  • att du inte har gjort en god gärning idag
  • att du inte protesterar när du och din nästa anklagas för att vara rasist
  • att du hittar ursäkter för en massa fanstyg, till exempel att folk slänger stenar på ambulanser
  • att du påstår att livet är så mycket svårare idag än det var förr i tiden
  • att du tror på imbecilla pedagogiska teorier, till exempel att kunskap i huvudet är onödig eftersom den finns på internet
  • att du kallar dig feminist men vägrar erkänna att det finns kvinnoförtryck i hederskulturer
  • att du säger att du står upp för yttrandefriheten fast alltid lägger till ett MEN
  • att du inte öppnar ögonen och erkänner att den västerländska kulturen är världshistoriens inte bara avancerade, utan också civiliserade och människovänliga
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s