Parhästarna

Invandringsdebatten är svår, för det finns så många försåtliga och falska argument, troligen från alla håll. En av mina favoriter är det där pratet om att vården skulle klappa ihop utan invandrad personal – som om inte invandrarna, vad jag förstått, utgör en större andel av patienterna än av personalen och därmed utgör en nettobelastning.

Två mastodontmyndigheter sköter ruljangsen inom invandringsindustrin: Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Tillsammans ska de på bästa sätt ta emot invandrarna, anpassa dem efter arbetsmarknadens krav, inlemma dem i välfärdssystemet och därefter förhoppningsvis greja jobb så hanteringen inte blir så hiskligt dyr.

Hela tanken att staten ska kunna administrera fram den oerhört komplicerade utvecklingsprocess som det innebär att kulturanpassa och nyttiggöra stora människomassor är naturligtvis bisarr. Om planekonomin inte klarat av normal ekonomisk utveckling, hur ska den då greja det här, som är så mycket svårare? Normal immigration bygger på att invandrare på egen hand råddar ihop sitt liv bäst de kan och av egen kraft åstadkommer något slags integration och försörjning. Den svenska modellen påminner mer om slavhandeln i den bemärkelsen att objekten för verksamheten inte förväntades arrangera sina liv genom egna initiativ. (Systemet funkar naturligtvis inte heller, vilket invandringsindustrin, i stället för att ifrågasätta sig själv, tillsammans med sina handgångna män och kvinnor inom media skyller på rasistiska böjelser hos svenska folket.)

Men nu har vi det system vi har med två stora myndigheter som ska ta ansvaret (plus kommuner och lite andra, men dem struntar jag i just nu). Hur kan man förvänta sig att dessa parhästar ser på livet?

Som jag påpekat ett otal gånger är anslagsfinansierade organisationers grundläggande och fundamentala drivkraft att få ökade anslag (ungefär som att vinstdrivande företag vill ha mer vinst). Helst vill de såklart ha större anslag utan mer arbete (precis som företagen gärna skulle vilja ha högre vinst utan att anstränga sig mer), men så lyckligt är livet mestadels inte inrättat. I själva verket tvingas de leta efter nya arbetsuppgifter eftersom de då, med hänvisning till dessa nya angelägna ärenden, kan begära ökade anslag från de anslagsbeviljande politikerna.

I det perspektivet förstår man att en kraftigt ökad invandring passar parhästarna som nya lass med havre i krubban.

Det underligaste med den här verksamheten är emellertid att det är parhästarna själva som tycks dimensionera det hela. Migrationsverket gör en prognos över invandringen och presenterar denna prognos för politikerna som därefter förväntas plocka fram pengarna.

Om du undrar varför det är en underlig ordning kan du fundera över hur det skulle se ut om försvaret haft det lika beviljat. Jo, överbefälhavare Göranson ringer till finansminister Andersson och säger hörru Magdalena, det blev rätt dyrt, vi beställde fjorton ubåtar och fem pansarkryssare plus tjugo stridsbrigader till och prognosen för nästa år är nog det dubbla, du har vårt plusgiro, va?

Enligt demokratins föreställningar och regelverk ger politikerna först en kostnadsram till vilken myndigheterna anpassar sig. Men när det gäller invandringen och till stora delar även den övriga välfärdsindustrin är det organisationerna själva som med hjälp av självuppfyllande prognoser bestämmer sin utveckling.

(Sedan är det en annan listig grej. När det börjar gå upp för var och en i Afrika och Mellanöstern hur pass tillmötesgående parhästarna är så måste väl flödena rimligtvis öka. Jag skulle nog våga slå vad om att Migrationsverket om ett år kommer att utbrista hoppsan, det verkar bli fler än vi trodde.)

För två månader sedan gjorde Migrationsverket en prognos vars ”huvudscenario” är att det kommer 90 000 asylsökande i år (http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket/Nyhetsarkiv/Nyhetsarkiv-2015/2015-02-03-Fortsatt-manga-asylsokande-under-2015—behovet-av-boendeplatser-okar.html) vilket var en passning till parhästen Arbetsförmedlingen, som glatt utredde att detta var precis vad Sverige behöver och lyckliggjorde nationen med det budskapet den 10 april (http://www.arbetsformedlingen.se/Om-oss/Pressrum/Pressmeddelanden/Pressmeddelandeartiklar/Riket/2015-04-10-Hog-nettoinvandring-behovs.html#.VSjOO_msWDt).

Enligt Arbetsförmedlingens utredning behöver nämligen sysselsättningen öka med 36 000 personer om året (för att försörjningskvoten ska utvecklas på något sätt som Arbetsförmedlingen tycker är bra). Nu har Sverige en sådan himla tur att detta motsvarar en total nettoinvandring på just 90 000 personer!

Snacka om att vi svenskar är lyckostar. Här har vi suttit och latat oss i alla år i stället för att göra barn varför det bara blir fler och fler pensionärer och försörjningskvoten går på tok åt fel håll och så, som värsta bingovinsten, kommer räddningen i form av ett huvudscenario från Migrationsverket. Nästan för bra för att vara sant.

PS

Migrationsverket talar om 90 000 ”asylsökande” men när Arbetsförmedlingen hänvisar till denna uppgift och till de framräknade behoven talas det om ”total nettoinvandring”. Jag trodde man skulle göra ett påslag på antalet asylsökande för att få med anhöriga etc och på så vis komma fram till totalen. Men det finns säkert någon förklaring till det. Även om myndigheter har intressen brukar de inte göra så banala fel. Man väljer synsätt och definitioner så man hamnar där man vill utan att fuska med logiken.

I sin rapport slänger Arbetsförmedlingen också in ett antal väl valda men finstilta brasklappar, till exempel att dess resonemang förutsätter att invandrarna får jobb vilket i sin tur förutsätter nya utbildningssatsningar för alla de invandrare som inte har tillräcklig kompetens. ”En förstärkt utbildningsbakgrund för den utrikes födda befolkningen” efterfrågas.  Vilken jätteuppgift för andra avdelningar inom det välfärdsindustriella komplexet!  Vi får se om Skolverket och Universitetskanslersämbetet nappar på det betet.

För övrigt är det tyvärr realistiskt men sorgligt att bara kunna räkna med 36 000 i jobb av 90 000 nykomlingar. Det är endast 40 procent. Och då vet vi ändå att det dröjer lång tid innan det ens blir så bra eftersom det tar en massa år innan det blir några jobb över huvud taget.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s