Sokrates en gång till

Ungefär samma sak som kommer här har jag skrivit tidigare, men lite från en annan vinkel. Förresten upprepar sig människor hela tiden, även stora filosofer och konstnärer, tänk på van Gogh och Beethoven, man känner alltid igen dem. Jag har skrivit kanske fyrtio böcker, men egentligen står det samma sak i allihop, i varje fall i det dussintal som det är något med.

Vår tid har ett sekels erfarenhet av demokratin. Ungefär så länge har den funnits där den har funnits, vilket i huvudsak är i västerlandet. Den har samexisterat med en enastående ekonomisk succé som möjliggjort välfärdsstaters framväxt och gjort (eller borde ha gjort) alla människor glada. Det kan hända att det finns ett samband mellan demokratin och de ekonomiska framgångarna, men det är osäkert. Dock kan man anta att välståndet gjort att människorna haft mindre anledning att klaga och därmed accepterat styrelseskicket desto villigare. Vi gillar demokratin. Den verkar gynna oss.

Vad är demokratins innersta väsen och löfte? Fundera på det ett tag innan jag talar om vad svaret är, för jag har tittat i facit, hos Sokrates.

Sokrates levde på 400-talet för Kristus. Han anses vara en stor filosof. Om det är sant betyder stor filosof en person som tänker rakt och jordnära och enkelt och håller ögonen öppna (dock att hans tänkande ibland kan vara rätt svårtillgängligt därför att referenten Platon trasslar till det vilket i sin tur kan bero på knöliga översättningar och allt möjligt sådant; vad jag menar är att när man då och då kan följa en tankegång hos Sokrates är den rätt enkel).

Det hör till saken att Sokrates, som levde bland grekiska stadsstater med flera hundra års växlingar av statsskick, hade en erfarenhet av demokratiers utveckling och öden som var långt mer fullödig än vår.

I Platons skrift Staten förklarar Sokrates att demokratin, som han ansåg för det förnämsta statsskicket – andra var till exempel aristokratin (de ädlas styre), oligarkin (de rikas styre) och tyranniet (envåldshärskarnas styre) -, hade som innersta och mest väsentliga ambition att maximera friheten. Demokratin vill skapa så mycket frihet det går för så många det går.

Bered dig på en rysare.

Därför, sa Sokrates, går demokratin under. (Återigen, han spekulerade inte, han hade flera hundra års empiriska exempel att dra slutsatser av.) När friheten till slut tar totalgrepp om människornas sinnen kan systemet inte längre överleva.

Hans egna exempel handlar om föräldrar som abdikerar inför barnens krav på frihet och inte längre insisterar på sin överhöghet och lärarnas motsvarande fjäsk för eleverna.

Om Sokrates fick tillfälle att göra ett besök i Sverige här och nu skulle han i tillägg till sina gamla observationer kunna iaktta en oändlig massa identiteter med rätt att, oftast på någon annans bekostnad, åtnjuta sina demokratiska friheter.

Sveriges, liksom andra framgångsrika länders, framgångar beror till stor del på att var och en, i stället för att maximera sin egen frihet, har underkastat sig en skyldighet gentemot gemenskapen, till exempel att på egen hand och bekostnad uppfostra och försörja sina barn eller att som värnpliktig göra värnplikt (och, Gud förbjude, gå i krig och kanske dö). Framgångarna har i någon, sannolikt inte försumlig, mån berott på individens underkastelse under gemenskapens krav.

Detta är motsatsen till den individuella frihet som enligt Sokrates är demokratins väsen.

En möjlig tolkning är att demokratin funkar så länge som folk inte blir fullt genomsyrade av dess väsen och grundidé, för så länge kan det nödvändiga samhällskittet fortfarande verka. Men när demokratin slår igenom helt och fullt så kraschar samhället.

Till skillnad från oss hade Sokrates empiriskt, historiskt åskådningsmaterial. Vi vet mindre. Vi betraktar skeendet som om det var första gången, vilket det ju är för oss som inte besvärar oss med antikens erfarenheter och kunskaper.

Postmodernismens idéer är den demokratiska friheten i slutstadiet. Vi är väl fria att tolka historien som vi gitter? Vafan, det finns ju i alla fall ingen sanning.

Kan en 2 400 år gammal grek förstå demokratin bättre än Åsa Romson?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s