Fler förnumstiga funderingar kring meningen med den högre utbildningen

Ju mer man funderar över nyttan av högre utbildning, desto mer konfunderad blir man. Google ger 127 000 000 träffar på ”the purpose of higher education”. En snabbkoll antyder att det enda forskningen kommit fram till med säkerhet är att det behövs mer forskning. Här kommer en intervjuundersökning.

Det andra av de fyra högre lärosäten där jag legat (säger jag lite skrytsamt) var Handelshögskolan i Stockholm. Häromdagen var det femtioårsjubileum för 1965 års nyinskrivna. Mina kurskamrater hade blivit lite gråare, men var alltjämt samma personer i gester, tonfall och attityder. Livet förändrar oss inte så särskilt.

Jag frågade mina kurskamrater vad de egentligen haft för nytta av Handelsstudierna under sina yrkesliv. Det kom inget självklart svar. Kurskamraterna tänkte och hummade. En kurskamrat var tyst under middagen och när han bröt upp sa han till mig att suttit och tänkt på frågan hela tiden utan att ha kommit fram till något säkert svar. Han skulle tänka mer, sa han. Han har fyrtio års framgångsrik karriär i näringslivet varav hälften i bankvärlden. Det är luttrande att en så klok och erfaren person inte riktigt kan peka på vad han haft för glädje av högre studier.

När kurskamraterna funderat en stund sa de att det där med renomméet och kontakterna nog var det viktigaste. Bland professorerna återfanns några av landets skarpaste ekonomhjärnor, till exempel den på vår tid fortfarande då och då uppdykande internationelle stjärnan och nobelpristagaren Gunnar Myrdal. (En dam som varit kårpamp och haft vederbörande till bordet avslöjade att den internationelle stjärnan varit skeptisk till kvinnliga studenter.) Andra lärare var rådgivare till storindustrin. Höjdare i näringslivet kunde ses i lokalerna på väg till och från betydelsefulla möten. Som student kom man liksom rakt in i händelsernas centrum, vilket såklart hjälpte när man skulle ut och försörja sig.

De som ägnade sig åt kårliv kunde dessutom åka på supresor till motsvarande institutioner i de nordiska grannländerna, vilket var berikande på alla sätt och gav fina internationella erfarenheter.

Flera kurskamrater anförde att de lärt sig att ”tänka strukturerat”, ”att bena upp problem och lägga bitarna rätt”. Högskolan hade gett dem goda intellektuella vanor, helt enkelt. Jag sa inte emot, jag minns själv hur Staffan Burenstam Linder, en lärare som sedermera blev handelsminister, på sina seminarier lärde oss att utsätta texter för benhård och nyttig analys. Det var inget kul när ens egen uppsats blev massakrerad, men föreställningen att studier alltid ska vara kul var inte uppfunnen då.

En kamrat invände att han jobbat länge på Posten, och där fanns det folk som kunde tänka lika bra utan utbildning, skillnaden var att de saknade den självsäkerhet som den högre utbildningen bringat en sådan som han själv. De andra kamraterna hummade lite till och övervägde den synpunkten.

Själv framförde jag teorin att värdet med studierna på Handels låg i att man kom in och sedan gick ut. Att man kom in, vilket var svårt, borgade för att man hade någon sorts förmåga. Att man fick godkända betyg och gick ut bevisade att man var villig att underkasta sig ansträngande och ofta trista uppgifter, i det här fallet alltså hårt och ointressant pluggande, för något högre måls skull. Begåvade unga människor som gärna offrar sig för något oklart, vad kan en arbetsgivare bättre begära?

Den stora insikten slog mig inte förrän jag var på väg hemåt på kvällen. Ingen hade sagt något om färdigheterna, alltså innehållet i de där böckerna man måste tenta av. Efter råplugget kunde man förstås stoffet rätt bra, men att det sedan glömdes bort gjorde ingenting. Det behövdes i alla fall inte. Fast föralldel, man lärde sig ord och begrepp som bevisade att man var en lärd karl, till exempel marginalnytta, ceteris paribus, efterfrågebortfall och priselasticitet. Om man inhämtar tillräckligt med sådant där kan man myndigt få tyst på nästan vilken opponent som helst i en upphettad diskussion. Men någon mer yrkesmässig nytta av det inlärda märkte jag aldrig att jag fick.

Jo, en sak var mycket användbar: bokföringens grunder. När jag sedermera startade eget företag var det till stor hjälp. Å andra sidan var det inte märkvärdigare än att jag kunnat lära mig det på någon vecka ur en lämplig lärobok.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s