Till politikernas försvar

Praktiskt taget alla människor jag träffar nu för tiden klagar över nationens politiker. Jag tror det beror på att medborgarna anser att nationen är på fel väg i många bekymmersamma avseenden, till exempel när det gäller skolan, invandringen, försvaret, tiggarna, sysselsättningen, tågtrafiken, rättsväsendet och mycket annat.

Jag tror människor i alla tider har klagat över sina ledare i dåliga tider och hyllat dem i goda. Det mänskliga samfundets grundantagande är att ledarna har någon sorts makt över ödet. Om ödet skickar missväxt är det kungens fel och om skördarna slår väl ut är det hans förtjänst.

Ta Ynglingasagans redogörelse av omständigheterna kring kung Domaldes död, förlagan till Carl Larssons målning Midvinterblot, som hänger på Nationalmuseum. Svearna hade haft missväxt i tre år, och trots djur- och människooffer fortsatte nödåren varför svearna insåg att allt var kungens fel och avrättade honom. Därpå blev grödorna genast bättre. Teorin om Domaldes ansvar för svearnas olyckor visade sig alltså stämma.

Jag tror att vår tids tänkande på den här punkten är ungefär lika primitivt som svearnas på Ynglingatiden. Jag säger inte att vår tids nationella ledare, politikerna, saknar inflytande. Det gjorde nog inte Domalde heller. Ungefär som våra politiker ansvarade han för lagarna och anlitade medhjälpare för att utföra sin vilja. Men han kunde inte göra underverk och det kan inte våra politiker heller.

Tag skolan eller utanförskapet eller arbetslösheten. Det är inte så att politiker inte försökt lösa problemen. De försöker hela tiden med de trubbiga instrument de har till sitt förfogande, nämligen lagstiftningsmakten och budgeten. De har bara dessa två verktyg i sin låda: regler och pengar. Men det hjälper inte för att komma till rätta med en lärarkår som tappat sugen eller utanförskapskulturer som kastar sten på ambulanser eller folk som sitter på arbetsförmedlingen och väntar på jobb.

Det kan hända att Sverige hade bättre politiker under rekordåren, när allt gick som på räls, men jag tror inte det. Det som bestämmer en nations öde är något annat, nästan lika stort och svårgripbart som det väder som beseglade Domaldes dom, nämligen befolkningens mentalitet. Har man ett stabilt och flitigt folk fullproppat med anständighet och småborgerliga dygder kan det inte gå fel i längden. Se på Schweiz, ett jättetrist land enligt många, men rikt och välmående med tåg som alltid går i tid, till och med när det snöar.

Så visst, låt oss skälla på politikerna, men må vi då också betänka att även befolkningen i övrigt kan ha anledning att ta sig i kragen.

Och må Sverige för evigt förkasta den falska och olycksbringande tro som så länge försökt intala oss att mentaliteter, attityder och kulturer är intet och politiska beslut är allt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s