Behovet av balanserande dårfinkar

Min fru och jag har i dagarna två amerikanska husgäster, varav den ena är min förra fru och den andra är hennes nya man. Vi talar en hel del om politik och samhälle och om skillnader och likheter mellan USA och Sverige.

Exet och hennes man tycker inte om republikaner och framför allt inte om dårfinkarna i partiets extremflygel, Tea Party-folk till exempel. De tycker emellertid ej heller så mycket om den typen av extremistiskt individualistiska och dömande idéer som frodas vid amerikanska universitet. ”Just nu är universiteten 
i hela USA skådeplats för en moralisk rörelse som vill rätta till århundraden av orättfärdigheter”, skriver David Brooks i Dagens Nyheter apropå detta (http://www.dn.se/arkiv/ledare/krankthetens-rasande-korstag). Exets man är nämligen universitetsprofessor och har sett för mycket politisk korrekthet och människor som känner sig kränkta för nästan ingenting för att stå ut med sådana attityder.

Då slås jag plötsligt av en tanke som kanske är en insikt. I Sverige dominerar det politiskt korrekta tänkandet, alltså just det åsiktspaket som utvecklas vid de amerikanska universiteten. Hos oss har PK-folket tagit kommandot över den nationella diskursen. PK-lärorna har nästan fritt spelrum. Så är det inte i USA. Visserligen är PK-tankarna uppfunna i USA – nästan alla moderna idéer, inklusive antiamerikanismen, är uppfunna i USA – men de har där inte fått det totala genomslag som de fått exempelvis i Sverige. Kanske beror det på att det i USA finns balanserande dårfinkar med starkt inflytande i den motsatta vågskålen.

Tea Party-rörelsen, för att ta den som exempel på motståndare till de amerikanska PK-anhängarna, består av folk som med fanatism försvarar det traditionella civila samhället, särskilt det civila samhällets kärna, nämligen familjen. De ogillar skilsmässor, aborter, homosexualitet, statsingripanden och höga skatter.

På så vis representerar de två amerikanska politiska extremerna – å ena sidan PK-studenterna och å den andra Tea Party-aktivisterna – två motsatta synsätt på samtidens fundamentala fråga, nämligen det civila samhällets hälsotillstånd. I USA liksom i Sverige är det civila samhället skadat. Se bara på skolan, där båda länderna uppvisar samma problembild med demoraliserade lärare och föräldrar som abdikerat från sin traditionella föräldraroll. PK-tänkandet går ut på att ytterligare försvaga det civila samhället så att folk ska bli helt beroende av staten. Tea Party-tänkandet går ut på att försöka återskapa 1950-talet, vilket nog är utsiktslöst.

Poängen är att dessa dårfinkar balanserar varandra i USA, vilket rimligtvis är till nytta för nationen.

I Sverige finns inga motsvarande stollar som kan väga upp PK-dominansen. De enda alternativa extremister vi har är sverigedemokraterna, men de kan inte balansera de politiskt korrekta eftersom de i stort sett tycker likadant som alla andra partier utom på en punkt, nämligen invandringen.

Jag längtar inte efter någon motsvarighet till Tea Party-rörelsen i Sverige, men jag blir styrkt i min föreställning att det vore bra om den dugliga medelklassen gjorde sin röst hörd och organiserade sig för att främja sina värderingar och för att säkerställa att de synsätt och attityder som gjort vårt land så framgångsrikt åter får komma till heders.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s