Singoalla och feministerna

I sin text Leve zigenarna! (http://detgodasamhallet.com/2015/06/16/leve-zigenarna/#more-1181) skrev Nils Lundgren om Viktor Rydbergs roman Singoalla från 1857. Jag minns boken från gymnasiet och bestämde mig för att läsa om den.

Det är en kärleksberättelse från digerdödens 1300-tal. På en kvällsvandring upptäcker riddarsonen Erland Månesköld från Ekö slott i Småland en mörkögd, svarthårig skönhet, Singoalla. Erlands hundar Käck och Grip anfaller skönheten varpå hon drar fram en dolk och dödar Grip. Erland verkar inte ta illa vid sig. I stället blir han omedelbart förälskad i den trolska kvinnan. Även Singoalla blir kär. De ägnar sig åt älskog några dagar och sedan försvinner Singoalla lika plötsligt som hon kommit.

Erland trånar efter den försvunna flickan. Ett år senare kommer en grupp romer med vagnar och hästar och ber om tillstånd att husera på Måneskölds mark. (Det står inte romer, det står att de är från ”Egypti land”.) Bland dem finns Singoalla som visar sig vara hövdingens dotter. Kärleksmötena återupptas och passionen utvecklas till den grad att Singoalla inte bara friar, utan också själv viger de unga tu med hjälp av en magisk sten, tydligen en bland de resande etablerad sed.

Sedan tillstöter komplikationer. Singoalla är bortlovad till Assim. Där blir det bråk. Romerna rånar ett närbeläget kloster på alla dess värdesaker, tar Erland som gisslan och drar. Pappa Månesköld och hans män jagar dem och en kompromiss upprättas. Romerna får behålla rikedomarna mot att de släpper Erland.

Därmed skiljs det unga gifta paret. Båda gifter om sig på varsitt håll, Singoalla med Assim, som hon föraktar, och Erland med Helena. Men Erland och Singoalla kan inte glömma varandra. Kärleken fortsätter att brinna på kontaktlöst avstånd.

Efter tio år kommer en mystisk gosse, som sedermera ska visa sig vara Erlands och Singoallas son, och klappar på porten på Ekö slott. Gossen lovar att återlämna klostrets bortstulna kyrksilver. På natten för gossen Erland till den väntande Singoalla och de två faller återigen lidelsefullt i varandras armar.

Hur ska det gå sedan? Det är bäddat för dramatik. Både Helena och Assim finns i närheten. Jag tänker inte säga något. Läs själv på http://runeberg.org/singoall/.

Texten är intressant inte bara för att det är en spännande historia, utan också för att den tycks vara farligt nära att falla under feminismens bannstråle såsom varande Potentiellt Stötande Material eftersom den är skriven utifrån Den Manliga Blicken.

Se själv vad du tycker. Frågan tål att diskuteras. Å ena sidan är Singoalla beslutsam och kraftfull. Hon kastar kniv lika bra som Erland. Å andra sidan säger hon sig vilja bli hans slavinna (vilket han raskt avfärdar, inga mansgrisar på 1300-talet minsann). Och hon är klart attraktiv och förförisk, men verkar inte promiskuös. Hon vill till exempel knappt ta i sin man Assim som hon betraktar som sin slav. Men visst finns det ett stråk av underkastelse i hennes förhållande till Erland och man kan nog tänka sig att detta bidrar till hennes attraktionskraft i Erlands ögon.

Mycket att tänka på, det är helt klart.

En snarlik aspekt på frågan tas upp på sajten genus.se där det hävdas att Singoalla-boken artikulerar antiziganistiska föreställningar (http://www.genus.se/Aktuellt/nyheter/genusflodet/genusflodet-detalj//fordomar-om-romska-kvinnor-och-man-biter-sig-fast.cid1189098). Fördomarna anses ha bitit sig fast: ”Än har vi inte tagit död på stereotypen av romska kvinnor som förföriska och sexuellt tillgängliga. Och berättelsen om den mystiska Singoalla läses fortfarande helt okritiserat i svensk skola”.

”Förföriska och sexuellt tillgängliga” låter som en förskönande omskrivning av prostitution, vilket får mig att tänka på matematikprofessor Olle Häggström vid Chalmers som i ett vildsint angrepp på mig hävdade att romer inte kan arbeta eftersom deras enda möjligheter är tjuveri, tiggeri och just prostitution. Om jag hade varit lika frigjord och avspänd i mitt förhållande till normal hövlighet som professor Häggström är så skulle jag kanske ha anklagat honom för att kolportera antiromska fördomar eller till och med för rasism. Du tror inte han kan ha skrivit något så enfaldigt? Kolla själv på http://haggstrom.blogspot.se/2015/06/tva-texter-om-tiggeri.html?showComment=1434893378522.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Singoalla och feministerna

  1. Andreas Johansson

    Det jag framför allt minns av att läsa Singoalla/i> i gymnasiet är den totala förvirring som uppstod av en del av oss läste originalversionen och en del en senare omarbetning (gjord av Rydberg själv). Skillnaderna är rätt stora.

    Jag vill nog ifrågasätta om stereotypen om förföriska zigenerskor verkligen är levande. Bildade människor känner väl till den som en litterär klisché, men att den skulle nämnvärt påverka hur folk betraktar faktiska romer betvivlar jag starkt. Då är nog andra fördomar, typ att de inte kan eller vill försörja sig hederligt, mycket mer relevanta.

    (Jmfr herdinnediktning. Alla med ngt hum om literaturhistoria torde känna till fenomenet, få om någon torde påverkas därav i eventuellt samröre med faktiska pastoralister.)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s