Det behövs mer identitetspolitik

Det finns en eftersatt minoritet i det här landet som vi knappt pratar om och som det verkligen är synd om. Det handlar om folk som politikerna verkar strunta i och media negligerar. Aldrig en reporter som framhåller hur eftersatta de är, aldrig en festival för deras sak, aldrig minsta lilla kvotering till deras förmån, inte ens ett aldrig så litet kommunalt bidrag. Gruppen behandlas helt enkelt som luft.

Den minoriteten jag har i åtanke består av de medborgare som ser ut ungefär som jag, har ett förnamn som börjar på P och ett efternamn som börjar på E, är ungefär i min ålder och talar samma stockholmsdialekt som jag och har samma smak som jag när det gäller mat, kläder och musik och bor ungefär där jag bor. Dem är det synd om.

Till exempel har jag gått igenom börsbolagens styrelser. Den här minoriteten är helt orepresenterad. Jag har undersökt de politiska församlingarnas sammansättning i hela landet. Samma sak där. Noll representation. Vidare verkar de helt utstötta ur kulturlivet. Jag har inte hittat några böcker eller teaterpjäser som behandlar deras belägenhet, ej heller någon musik eller konst som tar upp temat. Man tycks vilja hålla dem borta från eurovisionsschlagerfestivalen. Nobelpriset ska vi inte tala om, inte ens fredspriset verkar komma på fråga.

Det kan inte fortsätta så här. Sverige behöver en reform som sätter fokus på den här identiteten och ger den dess rättmätiga plats och uppmärksamhet. Samhället måste erkänna sina förbrytelser och sin skuld till gruppen. En sanningskommission bör tillsättas. Ärkebiskop Jackelén bör uppdra åt konstnären Elisabeth Ohlson Wallin att gestalta denna minoritet i ett större konstverk som placeras i Uppsala domkyrka (efter det att det fått turnera i landets kyrkor, såklart). Ekonomisk kompensation för historiskt lidna oförrätter är ett absolut måste. Kanske får man överväga att inrätta ett museum.

Jag vet precis hur en del resonerar. De menar att den här identiteten är så liten att Sverige inte kan ha en särskild politik just för den gruppen. När jag hör det ser jag rött. Ska identiteter tilldelas rättigheter i proportion till deras storlek? Ska man börja räkna de homosexuella och romerna och värdera dem efter antal? Har vi inte en gång för alla i Sverige förbjudit volymtänkandet? Trots allt handlar det om människovärdet, vilket en del inte tycks begripa.

Jag kokar inombords.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s