Hej Sven

Jag fick en kommentar av läsaren Sven angående min krönika http://detgodasamhallet.com/2015/07/09/nina-bjork-resonerar-sansat-men-har-fel/#more-1536. Sven gillar inte vad jag säger om tiggare. Han tycker, vad jag förstår, att jag är hårdhjärtad och oförstående för tiggarnas och andra stackares lidanden. Framför allt, verkar det, ogillar han tanken att dessa skulle kunna lösa sina problem av egen kraft. Här är hans synpunkter i sammanfattning. Nedan kommer mitt svar.

Hej Patrik!

När jag läser dina rader om tiggare så kommer jag, helt spontant, att tänka på en Monty Python-sketch… Det är bara att ta sig i den individuella kragen och lägga manken till, eller?

Nu är det ju inte bara i Sverige som det finns tiggare och trashankar som det stackars skattebetalarkollektivet, vid behov, kan förfasa sig över. Utanför rikets gränser finns de överallt och i alla världsdelar. Arbetslösa, utförsäkrade, utblottade, på flykt. Miljontals människor som av olika anledningar inte drar något strå till den gemensamma stacken.

Vad ska de göra, Patrik? Ge dem några råd. Låt oss utgå från att alla dessa människor, till största delen åtminstone, är, som du skriver ”ambitiösa, hederliga, arbetsvilliga och även i övrigt engagerade för att inlemmas i arbetslaget”.

Romer, greker, spanjorer, syrier, libyer, kongoleser, sudaneser, somalier…

Spotta i nävarna Patrik, så kanske jag och andra kan emotse en global lösning på bekymret, kanske redan till frukost i morgon tisdag? Och från och med onsdag skulle kanske människor inte behöva tigga sig fram i livet mer.

Jag väntar med spänning… Lycka till!

Bäste Sven,

Du får mitt svar redan till frukost tisdag morgon. Här är det.

Du misstar dig nog tyvärr om du tror att det finns en enkel och snabb lösning på fattigdom och lidande. Det gör det inte. Det har tagit västvärlden hundratals år av hårt arbete och engagemang för att åstadkomma det vi åstadkommit och som sådana som du och jag (föreställer jag mig) ägnar oss åt att vidareutveckla. Vi tillhör en kultur som är världshistoriskt unik i bemärkelsen att den lyft hela befolkningar från fattigdom till välstånd. Detta är nog det märkvärdigaste som inträffat sedan historien började. Det är något åtminstone jag känner häpen respekt och imponerad vördnad inför.

Mitt råd till dem som inte lever i denna kultur är att de ska försöka förstå vår kultur och lära av den. Jag säger inte att det är lätt för dem. Jag säger inte att de kommer att lyckas. Jag säger inte att det är så självklart precis vad de ska lära av oss. Men jag säger, för det första, att det enligt mänsklighetens hittillsvarande erfarenhet inte funnits någon annan kultur än den västerländska som har åstadkommit motsvarande stordåd.

Man kan naturligtvis fantisera om andra slags lösningar, men om man ska lita till evidens och beprövad erfarenhet finns ingen annan väg till detta slags storslagen triumf än den västerländska. Visst har andra samhällen haft sina lysande framgångar, men just att lyfta hela folk ur elände, är något som det moderna västerlandet är ensamt om.

För det andra säger jag att det västerländska samhällets framgångsformel absolut inte är självklar. I mer än hundra år har tänkare, forskare, sociologer, ekonomer och andra kloka västerlänningar försökt sätta fingret på vad som ligger bakom de oförnekliga framgångarna. Vi konstaterar förekomsten av ett bra resultat, men vi kan inte säkert identifiera orsakerna. Så när jag framför uppfattningar i denna fråga är jag ute på hal is (liksom alla andra som har synpunkter i ärendet).

Men jag kan inte värja mig för tanken att en nödvändig, om än inte tillräcklig, förutsättning för att de folk som du talar om ska ha en chans att nå västerlandets nivå är att de, som du säger, ”tar sig i den individuella kragen och lägger manken till… spottar i nävarna”. Det finns många synonyma uttryck, till exempel anstränga sig, sträva, bemöda sig – minns Goethes ord från Faust, där änglarna säger: ”Wer immer strebend sich bemüht, den können wir erlösen” (den som alltid strävar och anstränger sig kan vi rädda) -, kanske är denna synonymrikedom ett tecken på vår kulturs insikt om sakens betydelse.

Framför allt handlar den västerländska mentaliteten, tror jag, om uppfattningen att var och en själv har ansvaret för sitt öde. Läs till exempel Runebergs dikt Bonden Paavo eller Max Webers skrift om Den Protestantiska Etiken (båda hittar du lätt på internet).

Det räcker såklart inte med ansträngning för att nå framgång. Dessutom krävs goda samhälleliga institutioner, till exempel en stabil äganderätt, hederliga domare, ämbetsmän som inte låter sig mutas och en massa annat. Ju mer man tänker på det där, jag i alla fall, desto mer imponerad och förundrad blir man över vad västerlandet faktiskt åstadkommit utan att det riktigt fattade vad det höll på med.

Så, Sven, jag vet att det här är oklart och svårt, både för mig och för dig. Människan måste ödmjukt böja sig för insikten att det är så lite hon vet med någon säkerhet. Man trevar sig fram, man söker sanning, man försöker använda sitt svaga förnuft till att hitta samband, skapa användbara teorier, utveckla beteenderegler, experimentera med idéer. I sista hand är sanningen inget annat än det som visar sig funka.

Du frågar vilket råd jag skulle ge ”romer, greker, spanjorer, syrier, libyer, kongoleser, sudaneser, somalier”. Det enda svårbegripliga råd jag kan ge är just: Kolla vad som funkar. Försök lära av västerlandet, som faktiskt lyckats. Om du tycker att det är ett oklart råd så kan jag väl hålla med om det. Som jag sa så vet vi inte riktigt i detalj vad det betyder. Men det är samma tanke som ligger bakom ett halvt sekels u-landsbistånd från rika till fattiga länder: Vi ska lära er att bli som vi. Fast jag erkänner gärna att framgångarna av den verksamheten har varit mycket svaga. Det är inte så lätt att lära ut en kultur.

Tyvärr går det att tänka den obehagliga tanken, och många verkar göra det, att den kulturella och ekonomiska blomstring som västerlandet åstadkommit under de senaste seklerna håller på att vissna, inte framför allt för på grund av några yttre orsaker, utan för att vi själva, liksom jag själv tidigare i livet och du i någon mån nu, föraktar och hånar de värderingar och beteenden som legat bakom framgångarna.

Patrik

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Hej Sven

  1. Någon jag läser inlägg av, påtalade någon nyss att Carpe diem har förlorat sin… glans.
    Och det är nog mycket fundamentalt riktigt; när det att fånga dagen har blivit lika med att göra dagen likadan som igår, så fångar man kanske inte mer än rädslan längre.
    Läste nyss (kan inte hitta den) en artikel om att ju bättre vi har det, desto oroligare blir vi.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s