Flugan i fönstret

Jag betraktar en fluga som går runt på insidan av fönsterrutan. Den vill ut mot ljuset och friheten. Den vandrar oupphörligt än hit, än dit på spaning efter en utväg. Då och då hamnar den i mörkret vid sidan av fönstret och tycker sig då uppenbarligen vara på fel väg, för den återvänder genast till rutan. Ibland tar den en förtvivlad flygtur och landar på en annan ruta och fortsätter sitt utsiktslösa men intensiva letande.

Om den haft fantasin och djärvheten att flyga runt lite i rummet så hade den kanske sett ett annat ljus från dörren och där kunnat hitta en lösning på sitt problem, en väg till friheten. Men så smart är inte flugan. Om jag inte förbarmar mig över insekten och öppnar fönstret så kommer den att fortsätta sitt fruktlösa sökande till dess den faller ned död bland prydnadsföremålen nedanför fönstret. Jag plockar bort flera fluglik per dag.

Detta drama från djurriket påminner en del om svensk politik. Flugan följer de beteenderegler som den alltid gjort, vilket hittills gått bra, och den kan därför inte fatta att den nu hamnat i ett läge där den måste tänka utanför lådan, som det så fyndigt formuleras. Jag tror det är samma sak med politikerna. Sedan demokratin infördes har de hjälpt till att lösa samhällets problem med de verktyg de disponerar, nämligen pengar och lagar. Med pengar kan man åstadkomma allt som kan köpas för pengar och med lagar kan man förbjuda allt man ogillar. Men om samhällets problem varken låter sig betvingas med budgetar eller förbud så står sig politiken slätt.

Skolan är det kanske tydligaste exemplet: en lärarkår som demoraliserats, elever som ofta saknar intresse för bildning och föräldrar som abdikerat från sitt ansvar och överlämnar det till kommunen. Här talar vi om mentala förändringar som varken kan mutas iväg eller förbjudas bort. Men vad ska politikerna göra? De har ju bara sina två verktyg och de fortsätter därför som vanligt, precis som flugan, trots att det inte hjälper eftersom vi har den lärarkår, de elever och de föräldrar vi har hur mycket pengar som än öses över skolan och hur många regler som än fastställs.

Kan politikerväldet undgå flugans slut? I teorin tror jag det skulle gå, men det förutsätter att politikerna har modet att ifrågasätta nästan allt de lärt sig och hela den retorik och alla de tankefigurer de övat sig på under hela sin karriär, något som är nästan lika jobbigt som det vore för flugan att lämna fönstret.

De skulle vara tvungna att överge det välfärdsindustriella komplexets tänkande som går ut på att medborgarna är svaga människor med rättigheter och i stället börja betrakta medborgarna som starka människor med skyldigheter. De skulle erkänna politikens gränser och sluta låtsas att de har den magiska förmågan att lösa alla problem. De skulle ta bort den dumma löftesparagrafen i regeringsformen där de lovar alla medborgare arbete, bostad och utbildning. Deras mål skulle vara att göra Sverige till ett lyckorike för folk som räknar med att greja sådant på egen hand, kort sagt för skötsamma medelklassare.

Historien visar att inga statsskick har evigt liv. Den moderna välfärdsdemokratin är ett statsskick och kommer att förändras med tiden. Det är bättre att med vishet och eftertanke utveckla vårt land för att på ett bra sätt ta framtidens nya möjligheter till vara än att lida flugans öde.

PS Ett par timmar senare återvänder jag till fönstret och konstaterar att flugan är borta. Den ligger inte avliden nedanför fönstret. Den måste ha hittat en väg till friheten och framtiden. Smart fluga. En förebild för vårt lands politiker.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s