Hur man fördelar ett dödsbo

De flesta av oss hamnar någon gång i den potentiellt förödande situationen att behöva fördela ett dödsbo mellan syskon. Det är upplagt för bråk. Jag talar inte om aktier och bostadsrätter och sådant, för där gäller det bara att sälja och dela lika, utan om kvarlåtenskapen i form av möbler, tavlor, silverstakar, väggur, smycken och sådant.

För några år sedan dog min mamma och mina tre bröder och jag hamnade i denna belägenhet. Det var bäddat för krig, men jag utvecklade en metod som fungerade alldeles briljant och som jag härmed vill dela med mig och erbjuda till allmänt bruk. Civiliserade metoder att fördela arv är en del av ett gott samhälle. Här är regelverket.

  1. Upprätta en lista över alla prylarna.
  2. Uppdra åt en utomstående expert att värdera dem efter marknadsvärde, varje sak för sig.
  3. Därefter startar fördelningsprocessen. Man lottar om en valordning bland arvingarna. I mitt fall var det alltså fyra arvingar som var och en med lottens hjälp fick sin startposition. Ettan väljer sin pryl, därefter tvåan och så vidare.
  4. Efter denna inledande omgång har var och en av anhängarna en pryl, vardera med sitt värde.
  5. Sedan, och till dess att allt är fördelat, gäller regeln att den arvinge vars sammanlagda prylvärde ligger lägst har rätt till nästa val. Om exempelvis arvinge A har valt grejor för 5 000 kronor, arvinge B för 4 000 kronor, arvinge C för 3 000 kronor och arvinge D för 2 000 kronor så gör arvinge D nästa val. Om D väljer en pryl som är värd 500 kronor ligger han fortfarande lägst – 2 000 plus 500 är fortfarande lägre än C som har plockat ut grejor för 3 000 kronor – och har rätt till nästa val. Om han väljer en grej som är värderad till 4 000 kronor, däremot, går nästa val till C, som nu ligger lägst. Sådär fortsätter det tills allt är fördelat.

Systemet fungerade häpnadsväckande väl i vår brödrakrets och vi är ändå rätt militanta. Stämningen blev till och med så mild och vänlig att frivilliga byten efteråt blev möjliga att genomföra i god stämning.

Saken har faktiskt en vidare och mer allmängiltig relevans däri att ett rättvist och allmänt accepterat regelverk är en förutsättning för ett gott samhälle. Utan ett sådant regelverk är det bara konkurrensen eller djungelns lag som fastställer utfallet.

En av det västerländska samhällets viktigaste framgångsfaktorer är just att vi – eller rättare sagt våra förfäder – i samförstånd lyckades utveckla regelsystem som för (nästan) alla framstod som rättvisa. Bara inom ramen för sådana regelverk kan den naturliga konkurrensen eller rivaliteten bland människor utspelas utan skadliga biverkningar.

Det som oroar mig idag är att vårt samhälle tycks vara på väg att upplösa en gemensam uppfattning om vad som är rättvist. Tänk om jag och mina bröder hade haft en syster och en av bröderna, som konverterat till islam, plötsligt deklarerade att kvinnor enligt sharia bara har halv arvsrätt. Eller om någon av bröderna inte hade accepterat värderingsmannens värdering med argumentet att marknadsvärden är oetiska och inte gäller. Eller om en annan broder hävdat att hela mammans kvarlåtenskap skulle gå till ursprungsbefolkningar eftersom mammans tillgångar egentligen stulits från sådana. Det hade då blivit en himla röra och omöjligt att komma överens. Hur ska man i ett sådant fall skapa ett gott samhälle?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s