Är utbildning en rättighet eller en skyldighet (och i så fall en skyldighet för vem)?

Ibland har jag en känsla av att många av nationens problem beror på att vi inte klarar av de grundläggande principerna för samhällelig organisation. Skolan är ett exempel. Ska den vara en av staten påtvingad skyldighet eller en av staten erbjuden rättighet?

Åtminstone sedan Gustav Vasa har den svenska överheten önskat att folket i varje fall skulle lära sig att läsa.  ”Gustav II Adolf”, säger Wikipedia, ”belade föräldrar i Jönköping med böter och kroppsstraff om barnen inte lärde sig läsa, och den 16-åring som inte ägde erforderliga kunskaper fick sin arvsrätt beskuren till en tredjedel… 1723 blev det lag på att föräldrar skulle lära sina barn att läsa.”

Trots åtskilliga sådana lagar blev det ingen ordning på folkets kunskaper eftersom det inte fanns något allmänt skolsystem som kunde meddela allmogen de av staten önskade färdigheterna. Men i och med folkskolestadgan år 1842, som tvingade lokalsamfundet att inrätta skolor, blev det rättelse på den punkten. En skolplikt som förtjänade sin beteckning kunde införas.

Skolplikten var ungefär som värnplikten, alltså en av staten påtvingad skyldighet. Den som försökte dra sig undan fick bestraffning. Folk lärde sig att det var lika bra att ställa in sig i ledet och lära sig multiplikationstabellen och Hallands floder. Annars fick man överheten på sig. Skyldigheten låg hos den enskilde. Kalla det för situation 1.

Sedan inträffade någon sorts attitydförskjutning som möjligen kan ha haft med arbetarrörelsens genombrott att göra. Utbildningen övergick från att uppfattas som en av överheten påtvingad skyldighet till att ses som en av var och en uppskattad och tacksamt emottagen rättighet; kunskaperna var grunden för klassresor och personliga framgångar för stora grupper dittills underprivilegierade grupper. Skyldigheten förvandlades till en rättighet. Kalla det för situation 2.

Samtidigt skedde en enorm social metamorfos, nämligen välfärdsstatens uppkomst. Det vände på hela världen. Ansvaret för att den enskilde skulle lära sig något flyttades från den enskilde till staten (eller efter skolans kommunalisering till kommunen). När en elev därmed har svårigheter med skolresultaten är det inte längre vederbörande själv som har ett problem, utan det offentliga. Det finns möjligen en rättighet hos den enskilde, men i den mån en skyldighet föreligger har den förflyttats från den enskilde till staten och kommunen. Kalla det för situation 3.

Om alla skolbarn gör sina hemläxor och är flitiga finns inga problem, men när detta inte är fallet, utan en växande grupp stökiga elever skadar inte bara sin egen, utan även skolkamraternas, förkovran så har nationen en tilltagande huvudvärk.

Hur nationen ska förhålla sig till detta problem bestäms av huruvida den anser att vi befinner oss i situation 1, 2 eller 3.

I situation 1 anses de stökiga eleverna ha en skyldighet att inhämta fastställt kunskapspensum utan att otillbörligen störa sina skolkamrater. Olika slags straff utmäts i den mån enskild elev befinns vanartig. Så var det förut. Jag minns. Sänkta ordningsbetyg, hemanmärkningar, uppsträckningar av rektor. Samhället underlät inte att markera sitt missnöje.

I situation 2 är det enklare för staten och kommunen i egenskap av representant för de snälla skattebetalare som erbjuder eleven en förmån: om eleven inte förvaltar sina chanser så dras förmånen in. Kostnadsfri utbildning erbjuds inte längre, punkt slut. Gör något annat av ditt liv, du försumlige elev!

Situation 3, som är den där nationen de facto befinner sig, är egentligen omöjlig. Stat och kommun hålls ansvariga för den händelse enskilda elever krånglar men saknar rätt att ställa krav på eleverna. I verkligheten har stat och kommun ingen möjlighet att ta detta ansvar. Det är som om värnpliktsvägran hade ansetts vara försvarsmaktens fel och försvarsmakten hade saknat rätt att tillgripa tvång. Hur många extralärare och stödpersonal som än mobiliseras så finns gränser för vad som kan åstadkommas om den enskilde eleven inte kan eller vill. Det blir bara dyrt för skattebetalarna samtidigt som dessa besvärliga elever förstör för sina skolkamrater.

Vi befinner oss i situation 3, som inte är hållbar. Hela tanken att kommunen inte bara ska ställa utbildning till förfogande, utan också ansvara för att eleverna faktiskt inhämtar kunskaper, den tanken är absurd och ligger bakom en stor del av de problem som landets lärare dras med. Jag vet inte hur många gånger jag hört lärare klaga över att de inte har rätt att utvisa stökiga elever från klassrummet eller ens tillrättavisa eller på annat vis bestraffa dem för olika förseelser eftersom problemen inte längre anses vara elevens fel, utan skolans.

Ska vi välja situation 1 eller situation 2, de enda övriga tänkbara alternativen? Situation 1 betyder ett tydligt inskärpande av elevens skyldigheter, hårdare tag mot stökiga elever, krav, utvisningar från lektioner, förverkade kepsar och mobiltelefoner, jag vet inte allt. Situation 2 betyder tack och adjö bäste Fredrik, den här skolan är nu stängd för din del, lycka till i ditt framtida liv.

Jag vet inte säkert vad jag tycker eller ens om jag har analyserat situationen rätt. Men jag vet att den här sortens diskussioner borde föras i stället för det allmänna trams som svensk skoldebatt utgör.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Är utbildning en rättighet eller en skyldighet (och i så fall en skyldighet för vem)?

  1. Can I simply say what a relief to find somebody who genuinely understands what they are discussing over the
    internet. You actually realize how to bring
    a problem to light and make it important. More people ought to read this and understand
    this side of the story. It’s surprising you’re not more popular because you surely possess the
    gift.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s