Bered dig på skattehöjningar

Det här är inget avancerat nationalekonomiskt resonemang utan bara lite amatörmässiga funderingar som mest liknar kaffesumpsspådomar.

Ett bra begrepp är ”skattetryck” som definieras som den procentandel av bruttonationalprodukten som tas in i skatt av den offentliga sektorn. För ett antal år sedan hade Sverige högst skattetryck i världen med en andel på 50 procent kring 1990. (Det är något lurigt med det där, för olika källor redovisar olika tal. Men det spelar ingen roll för resonemanget. Jag hämtar mina siffror från Ekonomifakta.)

Sedan tuggade ömsevisa höger- och vänsterregeringar ned skattetrycket till dagens 43 procent, vilket ger oss en femteposition i den internationella skattetrycksligan efter Danmark, Frankrike, Belgien och Finland. Sju procentenheters skillnad på 25 år, det är mycket pengar. BNP ligger kring 4 000 miljarder kronor, så sju procentenheter är nästan 300 miljarder.

Om jag vore finansminister Andersson skulle jag tänka ungefär så här. Det är rätt tomt i ladorna och stat och kommun behöver jättemycket pengar. Vad immigrationen kommer att kosta törs jag knappt tänka på, sedan kommer den eftersatta infrastrukturen, om ett tåg spårar ur och regeringen får skulden tar det hus i helsike, och så var det försvaret och så var det äldreomsorgen, allt det här snacket om att vi gör om äldreboenden till flyktingförläggningar är illavarslande. Och sen var det galopperande sjukskrivningar och alla bostäder vi måste bygga. Puh. Folk håller på att bli förbannade, vi måste göra av med mer pengar.

Jag tror inte, skulle finansministern i mig fortsätta, att det blir så mycket protester om vi höjer skatten rejält. Trots allt har Sverige ju levat med 50 procents skattetryck utan att det blev revolution. Och nu är vi ju värsta lågskatteland! Och så är det en annan sak som förenklar präktiga skattehöjningar: det finns inget organiserat motstånd. De gamla skattesänkarmoderaterna blev utrensade av Reinfeldt och Borg och den gamla arbetsgivarföreningen SAF som hatade skatt och stat har efterträtts av Svenskt Näringsliv, där många medlemsföretag jobbar inom skola, vård och omsorg och för liv och kniv vill säkra intäkterna. De kommer snarast att applådera skattehöjningar.

Det är klart staten kunde låna mer, skulle min inre Andersson resonera. Den svenska statsskulden är ju pytteliten, bara en tredjedel av BNP, och det är jag nöjd med för lånemöjligheten är en reservutgång som kan komma väl till pass. Först höjer vi skatterna tills vi når någon sorts smärtgräns och sedan kan vi börja låna.

Det enda osäkra kortet är sverigedemokraterna. Statsrådet som bor i mig skulle lägga pannan i veck. Å ena sidan är sverigedemokraterna välfärdskramare och skulle väl inte bekymra sig så mycket för skattehöjningar. Å den andra kanske de spelar ut det där kortet om att det är invandringen som kostar och att om vi skar ned volymerna så behövde skatterna inte höjas. Om det argumentet biter på svenska folket får vi kanske starta upplåningen tidigare för att få fram pengarna. Let´s play this by ear.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s