Vänstern och Israel

När människor med olika uppfattning i viktiga politiska frågor debatterar kommer de aldrig överens. Inga argument verkar bita (inte på mig heller, så jag är inte ute efter att sätta mig på några höga hästar). Jag har dragit slutsatsen att det inte handlar om argument. Det handlar om något annat.

Jag kan förstås ha fel, men det känns till exempel som om alla som är vänster ogillar Israel. Varför är det så (om det är så)? Fundera på det och tala om för mig om du kan komma på en bättre förklaring än nedanstående.

Den som läst mina krönikor har eventuellt upptäckt att det finns en sorts röd tråd som jag försöker spinna (eller älta, om någon så vill). Denna röda tråd är föreställningen att ”den härskande klassen” i Sverige är den stora välfärdsindustrin med sina miljoner anställda, generaldirektörer, riksdagsledamöter, socialsekreterare, terapeuter och pedagogikprofessorer.

Denna industri vill växa och måste därför se till att den har klienter, alltså svaga människor, som den kan ägna sig åt. Det mest stötande med mitt resonemang är förstås att denna industri egentligen inte har någon anledning att ens försöka avhjälpa folks svaghet eftersom industrin då förlorar klienter. Snarare vill den öka antalet hjälplösa människor för att säkerställa sin tillväxt.

I det perspektivet blir de försämrade resultaten i den svenska skolan inte, som man normalt föreställer sig, ett misslyckande, utan tvärtom ett tecken på välfärdsindustrins långsiktiga och framgångsrika strävanden efter en säkrad framtid.

Välfärdsindustrin ogillar starka människor som kan stå på egna ben och utveckla sig av egen kraft. Anständiga, driftiga, ansvarskännande medelklassare som tar hand om sig själva och sina nära och kära är en nagel i ögat på välfärdsindustrin eftersom sådana människor normalt håller sig med en människosyn som är motsatsen till välfärdsindustrins, nämligen att folk i grunden är (eller borde vara) starka snarare än svaga.

Den så kallade vänstern är välfärdsindustrins prästerskap. (Den moderna vänstern – ”kulturvänstern” – har inget med den gamla socialistiska vänstern att göra; nu handlar det inte om att stå upp för den skötsamma arbetarklassen, utan för svaga och utsatta grupper, alltså välfärdsindustrins klienter.)

Denna vänster tycker inte om Israel, utan vurmar i stället för Israels fiender. Hur kan det komma sig? Jag tror att det har inrikespolitiska orsaker.

Israel är ett starkt och oberoende land som fått öknen att blomma, utvecklat industrin och värnar om demokratin. Israel är väl så långt från den svenska välfärdsindustrins favoritklienter som man kan komma.

Israels fiender är emellertid just så svaga och oförmögna och klädda i offerkofta som välfärdsindustrin någonsin kan önska. Palestinierna har just den kompetensprofil och självbild som välfärdsindustrin begriper sig på och uppskattar.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s