Vad gör vi med det ekonomiska överskottet?

En kompis tog mig på en sightseeingtur genom Norra Djurgårdsstaden, som jag aldrig tidigare besökt. Det såg väl inte så illa ut, bitvis rätt trevligt faktiskt, men en sak slog mig: husen framstod som billiga smäckbyggen. Kompisen körde sedan vidare genom Östermalm vars pampiga, tunga och påkostade fasader tycktes så mycket mer palatslika efter besöket i den nya, närbelägna förorten.

Det har väl gått något sekel mellan husbyggena. På den tiden har Sveriges BNP per capita ökat tiofalt. Vi har i genomsnitt blivit ohyggligt mycket rikare. Frågan är vad vi använt rikedomen till. Vi tycks i varje fall inte ha satsat på vackrare privat boende.

För att få perspektiv på frågan bör vi notera en annan betydelsefull förändring som inträffat under perioden, nämligen maktförskjutningarna i riket. För hundra år sedan styrdes Sverige i stort sett av de rika (det är naturligtvis en förenkling, men det duger som beskrivning). De rika slösade inte bort sina pengar på saker de inte gillade. De gillade mer att bygga sig ståtliga hus än att betala skatt, så därför fick vi just praktfulla privatbostäder men bara en mycket liten offentlig sektor, som uppgick till runt 10 procent av BNP.

Numera är det politiker som bestämmer och de har bestämt att den offentliga sektorn, alltså deras hemarena, ska ha pengarna och därför tar stat och kommun hand om ungefär halva BNP. Den tiofaldiga rikedomsökningen har således fördelats på sådant sätt att privat konsumtion ökat fem gånger, medan offentlig konsumtion ökat 50 gånger.

En femfaldig ökning av den privata konsumtionen är förstås inte kattskit. Vi ser konsekvenserna i form av thailandsresor, flotta märkeskläder, dyra restaurangbesök och drivor av dyra presenter till barnen under julgranen.

Men det är den offentliga sektorn som gjort jack pot. 80 procent av den offentliga sektorn utgörs, mellan tummen och pekfingret, av det välfärdsindustriella komplexet. I kronor räknat är det välfärdsindustriella komplexet lika stort som den ökningen av den privata konsumtionen som inträffat under det senaste seklet.

Så svaret på frågan vad vi använt rikedomen till är att hälften gått till ökad privat konsumtion och den andra hälften använts för att bygga upp välfärdsindustrin.

Har detta varit klokt av oss eller inte? Olika kulturer väljer olika metoder att utnyttja sitt ekonomiska överskott. Det gamla Egypten använde resurserna till att bygga pyramider. Det medeltida Europa satsade på kyrkor och kloster. L´ancien régime i Frankrike satte sprätt på pengarna genom att ordna baler i Versailles. Sovjetunionen använde sitt överskott till att försörja partifolket och till att bygga upp en fin krigsapparat som hade många starka raketer och som först av alla lyckades skicka ut en hund i rymden (du kanske minns, den hette Lajka).

Jag fylls av vemod när jag betänker de svenska prioriteringarna. Så oerhört generöst och godhjärtat av oss att sätta av halva välståndsökningen inte på monument och fyrverkerier, utan på att försöka hjälpa vår nästa. Och samtidigt så himla enfaldigt av oss att inte bromsa när välfärden blivit en födkrok och geschäft såväl för producenterna som för konsumenterna.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s