Funderingar kring mångkulturalism

Det händer mig ganska ofta att jag blir djupt förvirrad när jag börjar tänka även på de mest väletablerade och alldagliga begrepp som samhället håller sig med.

Vid närmare eftertanke har jag svårt att ta till mig den underliggande politiska tanken bakom begreppet mångkulturalism, nämligen att jag och alla andra medborgare bör välkomna varje representant för varje kultur som granne. Bakom denna föreställning ligger ett outtalat antagande av innebörd att jag självklart skulle vilja ha en svensk som granne. Men det finns en massa svenskar som jag helst inte skulle vilja ha som granne, till exempel skräniga, heltatuerade motorcykelkriminella. Å andra sidan finns det många välartade och kultiverade chilenare och indier som jag gärna skulle bo i närheten av.

Ännu mer förbryllad blir jag när jag upptäcker att man sätter oklarheterna i system och försöker göra politiska poänger av dem. I en ledare skriver Dagens Nyheter om en serie danska opinionsundersökningar där danskarna tillfrågats om de skulle vilja ha in invandrare som granne. Det visar sig att andelen negativa sjunkit över åren.

Jag, som inte ens vet om jag skulle vilja ha en slumpvis utvald svensk som granne, hade inte kunnat svara på frågan. Jag skulle ha känt mig som om jag ombetts att förhålla mig till begreppet ”mat” utan att det specificerades om det var koöga eller sjötunga Walewska som avsågs. Och om jag verkligen svarade skulle innebörden av svaret vara dunkel, även för mig.

När jag googlar på mångkulturalism och multiculturalism inser jag att det verkar kunna betyda lite vad som helst, allt från ett kommunfinansierat hus med utställningar och kafé i Fittja till det faktum att man i Kanada talar såväl engelska som franska.

Så varför hyllar Sverige begreppet mångkulturalism med sådan entusiasm och beslutsamhet? Jag tror att det handlar om propaganda från det välfärdsindustriella komplexets sida. Komplexet vill ha fler klienter för att få större intäkter. Invandrare ger intäkter i form av statsanslag. Genom att förklara för världen att Sverige gillar alla får världen klart för sig att alla är välkomna till Sverige. Mångkulturalism betyder helt enkelt att alla, hela världen, ska med.

Komplexets problem är att svensken i gemen inte är så förtjust i dess ambitioner. Men det är svårt för svensken i gemen att värja sig mot begreppet mångkulturalism. Det är positivt värdeladdat. Ordledet ”mång” vetter mot mångfald och alla vet att mångfald är bra. Motsatsen är enfald och det tycker vi inte om. På motsvarande sätt känns enkultur instängt, trångt och unket.

Intressena kapar orden och använder dem för sina syften. Det handlar inte om begriplighet och stringens, det handlar om makt.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s