Millennium

När jag var barn läste jag serietidningar, till exempel Tarzan, Stålmannen, Fantomen, Läderlappen, Kalle Anka och Tom Mix. Så småningom tröttnade jag. Med tilltagande ålder, erfarenhet och begynnande mognad tyckte jag att berättelserna alltid var desamma. Fantomen var alltid samma person som slogs med samma slags skurkar vecka ut och vecka in. Ej heller, slog det mig, hade Fantomen någon personlighet annat än att han var övernaturligt vältränad och stark och alltid gjorde det rätta. För en tioåring kunde han vara en trovärdig hjälte, men för en femtonåring var han bara trist.

Som tur var fanns det annan litteratur. Min första litteraturupplevelse av rang var Tolstoys beskrivning av den ryske befälhavaren Kutuzov, som under slaget vid Borodino mot Napoleon satt och tuggade på en höna medan hans underlydande kom med rykande färska rapporter om striderna. Kutuzov brydde sig inte så mycket om vad adjutanterna sa, utan bara om andan, tonfallet, känslan i deras redogörelser. Då var det som om ett nytt och lockande perspektiv på tillvaron öppnades för mig och krävde en tolkning.

Med det menar jag att det fanns dålig och bra litteratur: stiliserat, men i och för sig ofta nöjsamt, skräp för barn och mer nyansrika och verklighetsnära skildringar för den mognare, undrande och nyfikna läsaren. Det var bara att välja på skalan från stereotypa, overkliga bragdmän till berättelser som härmade livet självt i dess mångfald och föränderlighet, kort sagt skalan från Fantomen till Kutuzov.

Jag antar att samma litterära spann existerar även idag. Men det känns som om samtidens fokus alltmer riktas mot skräpet. Vi verkar betrakta Fantomen som konst.

Jag tänker förstås på uppståndelsen kring Stieg Larsson-plagiatet Det som inte dödar av David Lagercrantz. Jag har inte läst boken och kommer kanske inte att göra det, vi får se, men jag har läst föregångarna och blivit lite underhållen fast desto mer häpet bestört över att böckerna tas på allvar, ty detta är strunt.

Jag är inte så snobbig att jag föraktar Fantomen-litteratur – jag kan själv trycka i mig sådant med viss behållning – men jag tycker att vi gemensamt (vad nu det betyder, journalister och kultursidor?) måste sätta etiketter och rätt etiketter.

Millennieböckernas hjältinna Lisbeth Salander är en kvinnlig Fantomen som försetts med några tidstypiska attribut, till exempel bröstimplantat och en möjlig ADHD-diagnos. I övrigt är hon fullt lika barnsligt överdriven som någonsin Fantomen eller Läderlappen. Trots sin spädhet slåss hon som en vildkatt och kan lätt golva en hel hoper stora, starka karlar på en gång. Trots sitt mentala handikapp har hon IT-kompetens i världsklass. Precis som Fantomen är hennes stora mål att bekämpa Ondskan. Skillnaden dem emellan är dock att för Fantomen representeras Ondskan av rånare, tjuvar och mördare, medan Lisbeth Salanders Ondska förkroppsligas av Män, särskilt Män som av sin natur eller möjligen på grund av någon illvillig struktur hatar kvinnor eller bara i allmänhet är Fascister eller Rasister.

Gärna för mig. Jag tycker visserligen att det är larvigt, men om man får rita nidbilder av Profeten så måste man också få skriva Millennieböcker. Det som bekymrar mig är dock att detta skräp – återigen: som må vara underhållande och som jag själv inte aktar för rov att stundom avnjuta – i kulturdebatten betraktas som om det vore seriös litteratur. Vad har vi kulturdebatten till om den inte ens kan varudeklarera böckerna?

Det är som om Guide Michelin började recensera McDonalds och Max med samma inlevelse som Operakällaren. Dessa hamburgare går visserligen att äta, men trots allt är de bara snabbmat.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Millennium

  1. Alla sagor har ett ”David & Goliat”-tema där den underlägsne kämpar mot den onda övermakten.
    Det har varit jättar, troll, elaka häxor, onda makter och andra fantasifoster.

    Men Romson har ju sagt att dagens store fiende är den vita, medelålders mannen, så Lisbeth Salander kämpar ju bara mot dagens motsvarighet till onda makter.

    Man hoppas ju att, i dagens upplysta tid, folk skulle fatta att det bara är sagor.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s