Vad vi kan lära oss av hanteringen av elevdatorer

Nyligen träffade jag en svåger som bekymrade sig över svenska skolan, enkannerligen vänsterpolitikers idéer därom. Jag framförde uppfattningen att jag inte kan se någon avgörande skillnad mellan partierna i skolfrågan. Kanske hade förre utbildningsministern Björklund en mer positiv inställning till begreppet kunskap än hans efterträdare Fridolin, men när det kommer till de praktiska åtgärderna, och framför allt resultatet, verkar det hugget som stucket.

Problemet, försökte jag förklara för svågern, är mentaliteten, attityderna, kulturen i skolvärlden. (Föralldel, de påminner mycket om sinnelaget och andan i övriga delar av Sverige, men den här sinnesförfattningen jag pratar om tycks mig så mycket mer förtätad och uppskruvad i skolans värld.)

Det som skulle behövas i skolan är rätt enkelt: rektorer och lärare som sätter sig i respekt hos eleverna och ställer krav på att de ska uppföra sig och anstränga sig, föräldrar som tar sitt ansvar för sina barn och inte bara försöker lämpa över det på skolan och lärarna, elever som respekterar lärarens auktoritet, uppfyller sin plikt – observera att vi har skolplikt – och i bästa fall låter sig entusiasmeras av lärandet fröjder (eller åtminstone uthärdar dem).

Men hur ska man kunna vara minister över en värld som inte fattar detta enkla, utan till och med sätter en ära i att nära en helt annan världsbild och människosyn som i praktiken går ut på att Skolinspektionen och kommunerna har ansvaret och att endast mycket litet kan begäras av föräldrar och elever, knappt ens av lärarna? Och i den mån något begärs av lärarna så är det att de ska tänka mer på värdegrunden än på att få tyst i klassrummet?

Jag tror inte det går att få ordning på skolan om man inte börjar med en kulturrevolution. Det är inga småsaker jag talar om, utan själva luften vi andas, alla dessa tankar och föreställningar som bara självklart fladdrar förbi utan att ens besvära oss med att notera att de egentligen är uppåt väggarna.

I Dagens Samhälle den 3 september hittade jag ett alldagligt exempel som jag inte ens lyft på ögonbrynen för om jag inte just diskuterat ämnet med svågern. Det handlar om elevdatorer. Elever får tydligen låna datorer som de allt som oftast ”har sönder eller tappar bort” vilket sägs vara ”ett problem i kommuner runt om i landet”. Den stora frågan är vem som ska ta det ekonomiska ansvaret för skadan.

Lerums kommun fick ”hård kritik från föräldrar på grund av en klausul i elevdatoravtalet som sa att om en elev varit oaktsam fanns möjlighet att ta ut hela kostnaden för en reparation… [men] det är sällsynt att skolan kräver hela avgiften för en skadad dator”. I Stockholm ska det inrättas schablonsjälvrisk för eleven; om reparationen blir dyrare betalar skolan.

Betänk vad detta ger för ledning till en ung människa när det gäller ansvarstagande för sina handlingar. Systemet lär eleverna och föräldrarna att den som slarvar bort kommunens dator inte behöver ta hela ansvaret själv och att det delvis är en förhandlingsfråga hur mycket den skyldige ska betala.

Sådana unga människor – samt deras förvirrade föräldrar – som alltså fått lära sig att ansvarsförhållandena mellan dem och staten, representerad av kommunen och skolan, således i bästa fall är oklara, hur ska de reagera i andra situationer? Betygen till exempel, är de elevens eller statens ansvar?

Eller när de kommer i kontakt med andra människor? En sådan ungdom är kanske min granne och slarvar bort den gräsklippare han lånat av mig. Är detta kanske åtminstone delvis mitt ansvar, i varje fall en förhandlingsfråga?

En skitsak säger du kanske om elevdatorerna. Visst. Men mänsklig samvaro handlar mest om skitsaker, små obetydliga saker som var och en är obetydliga, men som tillsammans får väldig kraft.

Tänk på att en tsunami består av vattendroppar. Elevdatorerna är en droppe i en kulturell jättevåg. Man måste ge sig på en dysfunktionell kultur om man ska komma till rätta med skolan.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s