En plågsam afton

Jag ägnade delar av sistlidna söndagskväll till att titta på Agendas partiledardebatt. Ömsom glodde jag häpet in i teveapparaten, ömsom kände jag mig tvungen att gå därifrån och svära och morra för att lugna mig.

Förljugenhetens stora pris tror jag tillkommer vårt lands statsminister. Om jag har läst rätt i tidningen försöker EU utan framgång placera ut 170 000 flyktingar bland medlemsländerna. Det är ungefär så många som det kommer till Sverige på tre månader i nuvarande takt. Och så säger statsministern att han tycker att EU ska förmå andra länder att hjälpa Sverige.

Han kunde lika gärna be Gud skapa ett jordklot till där flyktingarna kunde bo. Eller göra om flyktingarna till 1600-talsfinnar som brinner av lust att komma till Sverige och odla upp Värmland och Härjedalen (vilket väl är ungefär Fredrik Reinfeldts förslag; han har ju sett dessa vida, tomma marker från en flygmaskin). Eller förklara att hans astrolog förutspår att Atlantis inom kort kommer att återuppstå i Nordsjön i form av ett folktomt Schlaraffenland av Gotlands storlek dit flyktingarna med fördel kan lokaliseras.

Vilken förolämpning mot svenska folket att dess statsminister inte har något seriöst att komma med i denna ödesstund.

Förresten är det inte ens troligt att flyktingarna skulle hålla sig borta från Sverige även om Ungern, Rumänien och Litauen öppnade portarna på vid gavel. Flyktingarna väljer Sverige för att Sverige erbjuder så fina villkor. Jo, det är sant att en invandrad mamma med några småbarn kan hämta hem hundratusentals kronor i retroaktiv föräldrapenning. Jag tror inte Rumänien matchar det. (Enligt obekräftade uppgifter har en regelförändring nyligen inträffat, enligt vilken föräldrar maximalt kan erhålla tre månaders retroaktiv föräldrapenning. Det blir 20 000 kronor i stället för över hundratusen. Det är i så fall bra, men jag tror inte Rumänien matchar det heller.)

Men det var inte det värsta. Det värsta var hur tydligt samtliga politiker uttrycker och förkroppsligar den världsfrämmande och farliga ideologi som uppfyller det svenska politikerväldet och utgör det välfärdsindustriella komplexets signum, nämligen föreställning att defaultlösningen på allt är att politikerna ska ta hand om folk. Moderatledaren spände ögonen i statsministern och sa att det var statsministerns uppgift att ”fixa jobben”. Man såg på hennes kroppsspråk att hon tyckte statsministern borde skämmas eftersom han inte gjort det. Själv skulle hon nämligen ha fixat jobben med hjälp av ett nytt bidrag som moderaterna har kommit på. Någon annan politikerhöjdare ställde en retorisk fråga om hur invandrare ska kunna integreras ”om vi inte ger dem bostad och jobb” (citerat ur minnet).

För mig blir en sådan partiledardebatt surrealistisk. Kan dessa människor på allvar tro sig ha sådana magiska krafter? Är de i god tro eller försöker de avsiktligt snacka bort medborgarna? Min tanke svindlar.

Hur länge kan de tränga bort verkligheten? Om det fortsätter så här har det kommit ytterligare två miljoner personer – plus anhöriga på vänt – till 2018 års val. Förra veckans stora politiska beslut var att plocka fram tält till tusen personer.

Statsministern verkade övertygad om att det skulle greja sig. Han hade goda kontakter med fru Merkel, sa han.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “En plågsam afton

  1. Benny

    Skicka ut politikerpacket till Rosengård eller valfri Stockholmsförort utan beväpnad eskort! Om de mot förmodan skulle överleva så skulle politiken ändras i ett nafs och SD:s nuvarande förslag till asylpolitiken skulle anses som invandringsliberalt efter denna upplevelse.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s