Är nattväktarstaten vår framtid?

Den fråga som sysselsätter Sverige nu är hur invandringsexplosionen kommer att slå mot den offentliga sektorns finanser. Myndigheterna har mig veterligen inte gjort några trovärdiga beräkningar, vilket jag misstänker åtminstone delvis beror på att de inte vill komma med obehagliga besked. Johan Westerholm på ledarsidorna.se menar att den statsbudget som ännu ej är beslutad redan är överspelad på grund av den kraftiga kostnadsökning som invandringsexplosionen medför.

Själv är jag inte alls bra på att räkna på sådant, men de amatörmässiga beräkningar jag gjort är illavarslande. Jag kan inte se annat än att välfärdssystemet som vi känner det knappast kan överleva. Men det finns andra bedömare som jag litar mer på än mig själv – en av dem är Tino Sanandaji – och när dessa kommer fram till samma sak, vilket de tycks göra, blir jag orolig.

Sannolikt kommer invandringen trendmässigt att öka. Visserligen blir det snart vinter, vilket kan bromsa trafiken en aning, men vägarna är upptrampade och lockar alltfler resenärer samtidigt som Sverige gör sitt yttersta för att hjälpa dem som kommer vilket bör uppmuntra dem som ännu inte anträtt resan. Det är ju inte så att flyktingarna en dag kommer att ta slut; tvärtom kommer fler att resa hit ju bättre Sverige lyckas anordna mottagandet.

Jag vet inte hur lång tid vi har på oss att försöka begränsa invandringen och hjälpligt rädda välfärdssystemet och det samhälle vi är vana vid. Jag gissar att det är mer än ett halvår men mindre än fem år. Vad händer om fristen löper ut utan åtgärder?

När jag studerade Latinamerikas historia för länge sedan hade jag en professor som hette Ratinoff och kom från Argentina. Han förklarade att regerande i Latinamerika inte handlar om normal statsförvaltning, utan om permanent krisadministration. Jag tror att det snart blir så i Sverige. Pengarna kommer aldrig att räcka, kommunerna kommer att tvingas höja skatten, staten kommer att skära ned, tåg spårar ur på grund av bristande underhåll, alltfler offentliga tjänster avgiftbeläggs och framför allt blir de offentliga tjänsterna så urholkade och dåliga att alla som har råd köper privata tjänster i stället.

Till slut blir medelklassen så förbannad över att behöva betala två gånger för sina välfärdstjänster – först via skatten, sedan en gång till när de går till sin privata vård-, skol- och omsorgsleverantör – att den skattevägrar. Det är välfärdsstatens sista suck. Därefter finns bara nattväktarstaten. Då har nyliberalerna fått som de vill. Förhoppningsvis en nattväktarstat, ska jag tillägga, ty alternativet är en ”failed state” utan någon ordning alls.

Föralldel, detta är inte bara dåligt för oss medelklassare. Jag kan ge ett exempel från igår. Min fru hade köpt en ny tvättmaskin från MediaMarkt. När den skulle levereras visade det sig att den vägde över nittio kilo och att det stod i avtalet att budet skulle få ”bärhjälp” av mottagaren. Mottagaren, det var jag, det. Men jag tänkte inte släpa på fyrtiofem kilo över besvärlig terräng och uppför trappor. Till sådant har man ett gäng starka, unga män. Mitt och MediaMarkts problem är att det inte finns ett gäng starka, unga män som står till förfogande för att mot betalning baxa runt en tung tvättmaskin. Leveransen inhiberades och nu står MediaMarkt och jag och kliar oss i huvudet. I en nattväktarstat utan socialbidrag grejar sig sådant på nolltid. Där finns starka, unga män som vill bära tvättmaskiner för en ersättning. Och nattväktarstatens rättsväsende är tillräckligt kraftfullt för att de starka, unga männen inte ska råna mig och länsa mitt hus när de väl levererat tvättmaskinen. I nattväktarstaten har även starka, unga män personnummer och bostadsadress och kan hemsökas av polis.

Annonser

3 kommentarer

Filed under Alla inlägg

3 responses to “Är nattväktarstaten vår framtid?

  1. pllay

    Uppkomsten av nattväktarstaten förutsätter 1 av 2 utvecklingar.
    1. En målmedveten uppbyggnad av staten från ett kaostillstånd.
    2. En av nöden tvingad ordning uppkommen ur ett allmänt önskemål där alternativet är en fortsatt failed state.
    Att tänka sig att dekonstruera en välfärdsstat till slutprodukten nattväktarstat är att tänka fel.
    Välfärdsstatens upplösning är offentlig skuldsättning som utmynnar i hyperinflation och samhällets fullständiga sönderfall med anarki där den starkes rätt råder.
    Jag förmodar att vänstern här ser sin möjlighet att ta initiativet till den kommunistiska staten.
    Nyliberalerna är antingen naiva nog att tro att de ska kunna stoppa samhällets sönderfall då detta är -lagom- litet eller tänker de i sin ideologiska blindhet att människor i nöd spontant skall bygga den liberala nattväktarstaten.
    I tävlan mellan liberala drömmar och kommunistisk diktatur lägger jag helt klart mina pengar på kommunisterna.
    I första hand därför att kommunismen är en totalitär ideologi med insikt om att terror fungerar som styrmedel i samhällsbygget.
    Nyliberalerna står här fullständigt försvarslösa i sin tror på människors godhet.
    Min framtidssyn kan förefalla svårmodig, men den har stöd av historien, ingen civilisation har någonsin tidigare nedmonterats på ett harmoniskt, rättvist och kontrollerat sätt.
    En civilisation tar många generationer att bygga och sönderfaller i kaos på blott en eller två.
    Ett realistiskt mål är inte att upprätta en nattväktarstat utan att avstyra eller begränsa det kommande civila kaoset så vi inte hamnar i inbördeskrig.
    Tyvärr är jag mycket tveksam till om detta är möjligt då det kräver en ansvarsfull politik i samarbetets och samförståndets tecken, sådana tecken saknas helt i Sverige idag.
    Sverige i dag är ett samhälle där konfrontation, diskriminering och absolut blindhet för fakta är det högsta goda.
    Respekten för andra meningar och viljan att lyssna saknas helt.
    Sveriges framtid är mörk, mycket mörk.

    Gilla

  2. Johan Lind

    Hej Patrik, läs Ola Sigurdsons ”Den lyckliga filosofin Etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2000.”! Jag anser att det välfärdsindustriella komplexets expansion är en logisk fortsättning på SAPs ideologiska kärna ”den nya socialpolitiken”. Den söker ständigt nya klienter och nya områden att expandera inom. Att marknaden hänger på och drar fördelar av detta är enkel kapitalism. Det rimliga och hederliga i situationen vore att öppet avveckla det generella välfärdssystemet under 5-6 år så att var och en kan förfoga över sina medel efter eget ansvar. Konsekvenserna annars är värre och det finns ingen återvändo till det som har varit.

    Gilla

  3. Så kan det bli så illa som det sköts nu. Men en sak man aldrig vet är om det blir du som betalar de där starka unga grabbarna eller om det blir någon annan som betalar dig för att utföra tjänsten ….

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s