Två asymmetriska verkligheter

Häromdagen deltog jag i ett möte om ”Flyktingsituation i världen och Sverige” som anordnats av Svenska Läkaresällskapet. Vi var kanske tvåhundra personer som hörsammat inbjudan, publiken såg ut ungefär som på en Dramatenföreställning i Stockholm, bildad medelklass, mest kvinnor, mest läkare och annan sjukvårdspersonal visade det sig så småningom.

Jag insåg strax att jag hamnat bland det välfärdsindustriella komplexets fotfolk. Där fanns en brinnande vilja att hjälpa, en övertygad beslutsamhet, en känsla att en ny och god värld höll på att öppna sig om vi bara tog oss samman i solidaritet och människokärlek.

En representant för UNHCR förklarade att flyktingkrisen var den värsta sedan andra världskriget och att organisationen inte hade tillräckligt med pengar.

En person från Kustbevakningen som jobbat på ett svenskt räddningsfartyg i Medelhavet rapporterade om de vedervärdiga förhållandena på flyktingbåtar.

Efter dessa beklämmande vittnesbörd fick publiken hoppingivande budskap. Först kom en teamledare från Migrationsverket som beskrev myndighetens kraftfulla och snabba, ehuru pressade, agerande.

Sedan beskrev chefläkaren i Stockholms läns landsting den krisberedskap som aktiverats och det nya samarbete som inletts mellan alla berörda myndigheter och kommuner i regionen för att ge nyanlända det psykosociala stöd, de hälsoundersökningar och de jourbilar för ensamkommande barn som behövs. Chefläkaren var noggrann med att understryka att nyanlända, oavsett om de var illegala eller inte, framför allt barn, skulle ha vård av samma kvalitet som svenskar. Begreppet ”vård som inte kan anstå” var avskrivet; alla skulle ha den vård sjukvårdspersonalen ansåg behövas.

Därefter vittnade en representant för frivilligorganisationen Läkare i världen om att volontärernas viktigaste uppgift är att informera nyanlända flyktingar om deras sociala rättigheter.

En representant för Svenska Läkaresällskapets kommitté för Global Hälsa förklarade entusiastiskt att världen låg öppen för svenska hjälpare: ”Det finns väldigt mycket som vi kan ägna oss åt. Det här är bara början”.

Sådär höll det på. Samtidigt som man kan ironisera och ondgöra sig över det välfärdsindustriella komplexets självgoda engagemang måste man emellertid erkänna dessa människors handlingskraft och vänliga och hjälpsamma hygglighet. Det slog mig att just de är uppfyllda av den välsignelsebringande svenska anda och de värderingar som gjort vårt land så framgångsrikt. De är på så vis levande representanter för de goda krafterna i Sverige.

Det är en verklighet. Sedan finns en annan.

Kolla på Avpixlat vad en tysk polisfackchef har att säga. Jag vet att Avpixlat är en rasist- och hatsajt, men jag tror inte sajten har kompetens att fejka en teveintervju med tysktalande personer där en ser ut som och påstås vara chef för det tyska polisfacket. (Eftersom min misstänksamhet är abnorm kollar jag om denne Rainer Wendt faktiskt är polisfackchef i Tyskland och det är han om inte Avpixlat har infiltrerat Wikipedia och 414 000 andra träffar hos Google.)

Polisfackchefen talar om polisens besvärliga arbete. Olika sorters muslimer slåss i asylboendena, kriminaliteten utvecklas hejdlöst och den tyska polisen – liksom den svenska, kan man väl tillägga – törs inte ingripa av risk för kritik från allmänhet och media.

Den här verkligheten kan inte vara påhittad av rasister. Det kommer alltför många vittnesmål om bråk på bibliotek, behov av beväpnade vakter på kyrkans härbärgen, sharia-lagstiftning i förorter och allmänt skolkaos för att man ska kunna hävda att den verkligheten inte finns (även om man, som jag och landets ledande politiker och journalister, lyckligtvis än så länge lever isolerat från de obehagliga konsekvenserna och därför inte har personlig erfarenhet).

Hur ska man få ihop dessa två oförenliga och asymmetriska, men faktiskt existerande, verkligheter, å ena sidan den goda svenskens (eller tyskens, för han är ungefär likadan), å den andra polisfackchefens? Den goda människan brukar hantera problemet genom att avfärda polisfackchefen som rasist medan polisfackchefen avspisar den goda människan som överdrivet politiskt korrekt.

Personligen tror jag att den goda svensken, i all sin beundransvärda solidaritet och sitt engagemang för sin nästa, inte förstår att alla människor faktiskt inte innerst inne är svenskar utan något helt annat och att flera av de kulturella olikheter, som även den goda svensken har svårt att tolerera hos främlingen, visserligen inte sitter i vederbörandes gener, men ändå oftast är så djupt inplanterade att de inte går att omvandla till en mer utvecklingsvänlig och humanitär svensk kultur på ett antal generationer.

Polisfackchefen har säkert också goda, utvecklingsbringande värderingar. Han ser bara en annan verklighet än den ambitiösa sjukvårdspersonalen i Stockholm.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Alla inlägg

2 responses to “Två asymmetriska verkligheter

  1. Att stå på en konferens och berätta om om vad ”vi” d.v.s andra ska göra och var andra ska satsa sina resurser har väl absolut inte något med godhet att göra.
    Att stänga ute verkligheten och simma runt i majoritetens propgandadrivna känslosås kallar jag vanlig masshysteri.
    Hittils har ju media och nomenklaturan för propagandaändamål hanterat negativa delar av verkligheten på området med åsiktskorridorer, rasistkort och direkta lögner (som tex SVT redovisning av syriska flyktingars högskoleutbildning, samhällskostnader för migrationen och ett oändligt antal andra exempel.), Propaganda fungerar bevisligen på majoroteten för att stänga ute verkligheten , åtminstone på kort sikt , det visste redan Goebbels.
    Metoden att få folksamlingar att inte kunna se elefanter i rummet fungerar lika bra i alkoholistfamiljer som på miljonmassmöten.

    Gilla

  2. Kalle

    Hej Patrick!
    Intressant text. Jag undrar dock lite över tendensen att använda ”svensk” som ett adelsmärke för fina värderingar. Att bränna flyktingförläggningar, hetsa mot utlänningar på nätet, och nu senast att hugga ihjäl folk efter hudfärg- det är ju också äktsvenska företeelser till exempel. Vilken av dina två verkligheter ovan tycker du det passar in i?
    Hälsningar,
    Kalle

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s