Vill du vara slav, livegen eller fri arbetare?

Då och då struntar jag i samtidens uppfattningar och försöker tänka lite själv, vilket kan leda till katastrofalt felaktiga slutsatser. Nu har jag funderat över varför det blir bäst utveckling när arbetskraften består av fria arbetare snarare än slavar eller livegna. Min chockerande slutsats är att slaveriet och livegenskapen inte var förenliga med en seriös utveckling eftersom arbetskraften hade för mycket trygghet, kort sagt hade det för bra.

Romarriket hade slavar. Av samtida skildringar kan man bli förvånad över hur avspända relationerna kunde vara mellan slav och ägare. Slavarna var ibland uppstudsiga och fräcka utan att för den skull nödvändigtvis få prygel eller annan svår bestraffning. (Här var det nog skillnad på förhållandena i romarriket och exempelvis i USA, där slaveriet var kopplat till ras, vilket komplicerar analysen.)

Om man tänker på incitamenten blir detta begripligt. Ägarens förhållande till slaven är ungefär som ditt och mitt förhållande till vår bil eller vår häst (om vi hade någon). Slaven representerar ett ekonomiskt värde, som man vill vara rädd om. Som ägare tål man visserligen inte vad som helst, krånglar bilen för mycket så säljer man den eller skrotar den, men man skadar den inte med vilje.

Slaven, å sin sida, har egentligen inga incitament att anstränga sig till ägarens nytta. Han får sin mat. Han befinner sig i ett slags utpressningssituation gentemot sin ägare, som har starka incitament att värna om sin egendom. Slaven maximerar sin livskvalitet genom att göra så lite som möjligt. Han gör sig svag och trögfattad för att slippa arbeta. Slavsamhällen har därför alltid varit slöa och utvecklingshämmade.

Livegenskapen uppstod när Rom föll för barbarernas invasion och städernas invånare, varav många var slavar, flydde för livet ut på landet för att söka skydd. Så uppstod feodalismen. Jordägare beväpnade sig och gav skydd som de flyende åtnjöt mot att de odlade jorden och gav en del av skörden, ofta hälften, till jordägaren. Jordägaren ägde inte denna arbetskraft, jorden ägde arbetskraften och jordägaren ägde jorden. Det är livegenskap. Arbetaren tillhör marken och kan därför inte vräkas.

Den livegnes incitament skiljer sig från slavens. Jordägaren har visserligen inte så mycket mer makt än slavägaren över arbetskraften eftersom den livegne får makt av att han tillhör jorden (ungefär som slaven får makt av att han representerar ett ekonomiskt värde). Men till skillnad från slaven har den livegne en morot: han får ju behålla hälften av vad han producerar. Det är lika mycket morot efter skatt som en svensk medel- eller höginkomsttagare erbjuds, så det ska man inte rynka på näsan åt.

För slaven fanns det alltså varken piska eller morot (jodå, visst piskades slavar, men det var lika mycket misslyckande för ägaren som när en hästägare blir så förtvivlad att han börjar piska sina hästar; det ger inte nödvändigtvis något gott resultat, utan bara förbannade ägodelar). Den livegne hade ingen piska eftersom han åtnjöt skyddet av att ägas av jorden och därmed ha rätt att bo där, men väl en ekonomisk morot, nämligen de femtio procenten. Det gav honom ett visst incitament att anstränga sig.

Någon riktig fart på utvecklingen kunde det emellertid inte bli förrän arbetskraften utsattes för både piska och morot, kort sagt blev fria arbetare. ”Fri” låter fint, men betänk vilken grym ordning detta sociala framsteg representerade. Plötsligt förlorade den enskilde det skydd och den i och för sig begränsade trygghet som det innebar att utgöra egendom och därmed vara objekt för någon rimligt mäktig människas omsorg. Plötsligt kunde den enskilde svälta ihjäl utan att någon annan hade anledning att bry sig.

Troligen har arbetskraften aldrig någonsin genom världshistorien fått lida sådana plågor som när den plötsligt blev fri på sjutton- och artonhundratalet. Ingen tog ansvar för den enskilde. Den fick dö om den ville. Så blev det ju också. Eländesskildringarna från tiden är legio. Jag har just läst en bok om de umbäranden de före detta slavarna drabbades av när Brasilien år 1888 avskaffade slaveriet.

Men här och där lärde sig arbetskraften hur den skulle hantera friheten, nämligen genom egen disciplinering. Den lärde sig att om den inte skötte sig, om den inte kom i tid till arbetet och ansträngde sig för att försörja fru och barn så stod misären på vänt. Det fanns ingen annan trygghet än den man gjorde sig själv. Världen var grym.

På så vis uppstod den arbetar- och medelklassmoral som i hela västvärlden ledde till mänsklighetens största framsteg någonsin. En moral som västvärlden, särskilt Sverige, ägnat de senaste årtiondena åt att undergräva.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Vill du vara slav, livegen eller fri arbetare?

  1. Hammertoes have long plagued the human foot, causing pain and discomfort
    in shoes. At this time, their body temperature drops and their heart
    rate can decrease from 200 beats per minute (bpm) to
    10 bpm. A podiatrist may recommend you wear Plantar Fasciitis shoes
    in Dallas TX to relieve foot pain.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s