Vårt behov av övermänsklighet

Av omständigheter bortom min kontroll hamnade jag på en förhandsvisning av Spectre, den senaste James Bond-filmen. Den var förskräcklig. Jag hade väl inte ägnat saken någon tanke om det inte varit för de överflödande entusiastiska tidningsrecensionerna. DN Kultur ägnade fyra panegyriska sidor på temana ”fullträff” och ”Pangrulle!” åt filmen.

Jodå, fotot var enastående. Fotografen förtjänar all heder för sin förmåga att låta bilderna ge känslointryck: det mäktiga London, det nästan svartvitt skarpa och ogästvänliga österrikiska alplandskapet, det soliga, milt ökengula Algeriet, pampiga jättebränder, massivt mullrande sönderfallande huskroppar.

Men i övrigt tyckte jag det var strunt, obehagligt och tråkigt strunt. Jag vet inte hur stor andel av filmen som upptogs av misshandelsscener, men den kändes betydande. Till exempel dödade en människa en annan genom att trycka in sina fingrar i offrets ögon en bit in i hjärnan. Sedan tog mördaren lugnt upp näsduken ur bröstfickan och torkade sina blodiga händer. Läckert, va?

Ett annat slagsmål som producenten inte verkade kunna få nog av pågick i en vilt svängande och ibland uppochnervänd helikopter ovanför Zocalo-torget i Mexico City, för dagen fullt av människor som firade De Dödas Dag. Jag tyckte det var frånstötande. Jag gillar inte att se folk som försöker ta varandra av daga genom strypning, knivhugg, skjutvapen, borrmaskiner in i huvudet (visst, det fanns med också) eller snart sagt vilket annat exotiskt redskap som helst inklusive sammanlänkade öltunnor och jag tycker inte att det blir ett spår mer tilltalande för att handgemänget sker i någon sorts transportmedel som hotar att krascha vilken sekund som helst. Jag blundade mig för övrigt genom en stor del av filmen, som var alldeles för lång, två och en halv timme. Jag ägnade mycket tid åt att ömsom blunda och ömsom se på klockan.

Recensenten på DN Kultur verkar gilla att se en film där folk försöker ta livet av varandra på grymma, våldsamma, förment festliga och visuellt tilltalande sätt. ”Här finns kvalitetskänsla utifrån och in… den briljanta manusgruppen”. Filmen får till och med recensenten ”att känna sig smart” för att hon kommer på att hjältinnans efternamn, Swann, är en ”höglitterär blinkning” till Prousts mest kända verk där det finns en person med just detta namn. Attans bildad recensent.

Den intrig som den ”briljanta manusgruppen” tänkt ut är naturligtvis knäppare än något som ens Lisbeth Salander eller Läderlappen varit med om även om huvudskurken, Ville Vessla själv således, hos Bond liksom hos Läderlappen alltid är densamme, i detta fall Ernst Stavro Blofeld. Visste ni förresten att Bond och Blofeld uppfostrades tillsammans av Blofelds pappa, som gillade Bond bättre än sin egen köttslige son, varför den senare först dödade pappan och sedan ägnat livet åt att förfölja Bond? Vi snackar alltså psykologi på hög nivå. Allt får sin naturliga förklaring.

Intrigen är i varje fall att den elaka organisationen Spectre ägnar sig åt droghandel och kvinnoförsäljning samt åt att slå ihjäl varandra – ävensom Bond om det går – och dessutom att skaffa sig världsherravälde genom att hacka all IT som finns. Och värst av allt: Spectre avser att avskaffa det brittiska samväldets system med 00-agenter med rätt att döda!

Jag är väl för mesig och fantasilös. Jag gillar inte att se folk plåga varandra och jag blir uttråkad av berättelser som inte har åtminstone en av sina bläckfisktentakler i verkligheten och dessutom inte ens hänger ihop.

Och så är det det här med att Bond alltid klarar sig undan varje säker död utan en skråma. Det blir för enformigt. Jag kom på mig själv med att önska att någon fick till åtminstone en blåtira på fanskapet.

Filmen påstås ha kostat tre miljarder kronor att producera. Om en biobiljett kostar 100 kronor måste 30 miljoner människor se filmen för att den ska gå ihop. Det motsvarar ungefär tre Sverige eller nästan en halv procent av världens befolkning. Så många våldsintresserade individer med lust att se övermänniskor i aktion i anslående miljöer finns det säkert, så den här filmen kan nog visa sig ha varit en bra investering.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Vårt behov av övermänsklighet

  1. Sune Malmström senior

    Bra!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s