En flygresenärs vedermödor

Jag är den förste att sjunga Internets lov. Om jag till exempel vill hitta texten till en av mina favoritdikter, Bonden Paavo av Runeberg, men bara minns de två första orden – ”Högt bland” – och googlar så blir det 14 100 000 träffar varav de första tio handlar om Paavos liv högt bland Saarijärvis moar.

Fast det är inte alltid så kul. Jag minns hur det var att beställa flygbiljetter förr i tiden. Man talade med en resebyrå och fick sedan ett sjok avlånga papper som var biljetten. Det kunde bli en hel liten sammanhäftad mapp om resan var lång. Men det var enkelt för resenären, för kunskapen satt i resebyråtjänstemannens huvud.

Idag är det andra bullar. Jag bestämde mig för att resa till Fortaleza i Brasilien för att studera socialt entreprenörskap (se min krönika På jakt efter det sociala entreprenörskapet för en närmare beskrivning av denna företeelse). MrJet.se och de andra hjälpsamma sajterna grejar inte Stockholm – Fortaleza tur och retur utan föreslår sinnessjukt dyra och olämpliga alternativ. Men eftersom jag vet så himla mycket så går jag till portugisiska TAP och hittar rätt flyg från Lissabon. Där börjar eländet.

Att köpa en flygbiljett hos TAP är inte som att köpa ett halvkilo kantareller på torget. Man ska noggrant redovisa sig själv och det är ingen idé att slarva för bolaget har lömska kontrollfunktioner som tycks upptäcka vilka småfel som helst, typ om jag uppger fel gatunummer på hemadressen. Och så var det passnummer och så var det bonussystem med pyttesmå nummer, nej hallå, den kod du angav stämmer inte med det bonussystem du angett. Sedan glömmer man att kryssa i rutan där man godkänner alla bolagets villkor som man egentligen inte har en aning om.

Puh. Sedan ska man betala. Normalt lätt som en plätt om man bara orkar knappa in siffror, men nu, visar det sig har MasterCard hittat på en ny säkerhetsgrej. Man måste ha en särskild kod som man hämtar på en föredömligt tydlig klickadress. Men när man anländer till klickadressen får man problem. Man kan välja mellan ett engångslösenord och ett permanent lösenord, men för att få ett permanent lösenord måste man ha BankID, vilket jag inte har, så jag väljer engångslösenord. Tre eller fyra klick vidare i livet får jag reda på att man måste ha BankID för att få engångslösenord. Jävlar. Jag börjar svettas och svär.

Skam den som ger sig. Jag startar processen från början och avser att pröva med ett annat kort, ett VISA-kort. Fylla i siffror, göra misstag, namn, adress, passnummer, bonussystem, tur att man är så ihärdig. Äntligen framme vid sista betalklicket. TAP-sajten jobbar en liten stund och meddelar sedan att bolaget redan registrerat en beställning från mig för mindre än 24 timmar sedan varför denna beställning inhiberas för mitt eget bästa och att jag kan kontakta bolaget om jag vill veta mer. Fast hur det ska gå till får jag inte reda på.

Ihärdig är ordet. Jag hittar så småningom ett telefonnummer och sitter en kvart och lyssnar på fado-sånger i TAPs portugisiska växel innan en vänlig person svarar. Han skrattar medkännande och förstår precis och ytterligare en kvart senare är biljetten klar.

Jag har två observationer med anledning av denna erfarenhet.

För det första har Internet säkert gjort allt mycket effektivare, men i det här fallet har effektiviteten åtminstone delvis inneburit att det blivit mycket svårare att vara kund. Troligen billigare, men definitivt svårare. Företagen har snott hela effektivitetsvinsten. Själv får jag bjuda på timmars arbete för att köpa en flygbiljett.

För det andra måste detta system utestänga en massa människor. Lågutbildade och arbetslösa ungdomar i före detta bruksorter har kanske inte tänkt sig att resa till Fortaleza, men att kunna köpa en flygbiljett känns ändå som en mänsklig rättighet. Men så mycket beslutsamhet, framåtanda och språkkunskaper som det behövs för ändamålet så undrar jag om denna rättighet faktiskt gäller alla. Det framtida klassamhället kanske handlar om skillnaderna mellan dem som kan köpa en flygbiljett och dem som inte kan det.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “En flygresenärs vedermödor

  1. Kanske kundkonsult inom internetbetalningar är en framtidsbransch?
    Eller kanske till och med en renässans för kontanter och resebyråer kan skönjas?
    Jag bor utomlands, utanför EU, har svenskt pass och kreditkort från flera länder, kopplade till konton i dessa länder, både företagsbundna och privata.
    Och jag lovar dig, det är numera ett rent helvete att försöka köpa något över nätet, speciellt flygbiljetter.
    Det finns några få undantag, Kina fungerar och Schweiz av alla länder.
    Då jag är i USA fungerar mina Amerikanska kort felfritt, men vem vill åka till USA för att köpa biljett till Sverige, och hur kommer jag till USA?
    Utvecklingen har verkligen inte gått framåt då det gäller kundservice!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s