När fungerar keynesianska metoder?

Varje tid har sina speciella uppfattningar om hur saker och ting ligger till och hur människan kan påverka sina omständigheter. I allmänhet ligger det någon logisk eller rationell kärna i dessa läror. Problemet är att lärorna ibland tillmäts en tillämplighet långt utöver vad denna rationalitet tillåter. Så är det med en av vår tids mest inflytelserika läror, nämligen keynesianismen.

Gamla tändkulemotorer gick ojämnt. En båtpropeller som kopplades direkt till en tändkulemotor fick först ett ryck av explosionen i motorn, sedan saktade den ned i avvaktan på nästa ryck. Gången blev ojämn och obehaglig för passagerarna i båten.

Skickliga konstruktörer uppfann så svänghjulet, en tung metallskiva som sattes på propelleraxeln och i kraft av sin vikt utjämnade motorns ojämnheter. Därmed blev det mer behagligt att färdas i båten.

Kapitalismen är som en gammal tändkulemotor. Den går ojämnt. Även under dess mest dynamiska skeden förekommer hög- och lågkonjunkturer. Under en tjugofemårsperiod kan tillväxten ligga på fyra procent i genomsnitt, men undersöker vi enskilda år kan vi upptäcka avsevärda variationer. Under lågkonjunkturerna sjunker tillväxten till kanske en procent och under högkonjunkturåren stiger takten till kanske sju procent. Ojämnheterna kan bli obehagliga för dem som åker med, nämligen människorna. Tillfällig arbetslöshet kan uppträda under lågkonjunkturerna, medan motsatsen – ”överhettning av arbetsmarknaden” – kan inträffa under högkonjunkturerna. Vinsterna kan variera över konjunkturcykeln på ett sätt som ibland göra att tillvaron känns osäker för företagen.

Lord Keynes uppfann ett svänghjul för ekonomin. Hans utgångspunkt var observationen att lågkonjunkturerna ofta hänger samman med att folk av någon anledning sparar i stället för att göra av med sin lön. Efterfrågan viker och besvären framträder. Hans lösning blev att staten genom egna utgifter eller genom skattesänkningar skulle öka den totala efterfrågan i lågkonjunktur och på så vis motverka och balansera ekonomins spontana rörelser. Och i högkonjunktur skulle den göra tvärtom, nämligen höja skatter och minska sina egna utgifter för att minska den totala efterfrågan och på så vis motverka tendenser till överhettning och inflation.

Ett svänghjul kan möjligen utjämna krafter som existerar oberoende av svänghjulet. Men det kan inte skapa krafter. På samma sätt är det med keynesianismen. Den kan i bästa fall utjämna hacken i tillväxtkurvan hos en ekonomi som oberoende av keynesianismen växer med kanske fyra procent om året. Men keynesianismen kan inte lyfta den långsiktiga tillväxttakten i en ekonomi från exempelvis en procent till exempelvis fyra procent.

Det finns framstående nationalekonomer, exempelvis nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman, som verkar tro att staten enligt det keynesianska tänkandet kan styra ekonomin med sedelpressarna eller genom att ta stora lån. Men nutidens problem är inte att tändkulemotorn går lite ojämnt; vårt dilemma är att den tidvis lägger av. Vad hjälper det att sätta på ett tyngre svänghjul om motorn är död?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Alla inlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s