Bör Sverige stänga gränserna?

Nu talas det titt som tätt om att Sverige bör stänga gränserna för invandrare. Moderaterna har föreslagit det. Den tyske utrikesministern har antytt det (för tyskt vidkommande). Migrationsforskaren Joakim Ruist tror att regeringen snart kommer att göra det. Folk i allmänhet talar om det som en möjlighet att tämja volymerna.

Själv får jag ångest vid tanken. Låt mig förklara varför.

Ett skäl är att asylrätten därmed skulle sättas ur spel. Asylrätten innebär att envar har rätt att i annat land söka asyl från förföljelse. Rätten innebär bara att den enskilde har rätt att be om asyl och att få sina asylskäl prövade, inte någon garanti för att asyl ska beviljas. Om ett land stänger sina gränser blockerar det därmed människors rätt att lägga fram sina skäl till asylprövning.

Vad gör det? Det kan kännas legalistiskt, men jag tycker det gör en hel del. Asylrätten är sedan snart sjuttio år ett av Västerlandets etiska fundament. Den fastställdes i fjortonde paragrafen i FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Den gavs närmare beskrivning i FN-överenskommelsen Genevedeklarationen och dennas uppföljare New York-protokollet. Den ligger bakom EUs migrationspolitik inklusive Dublin-förordningen och även den svenska utlänningslagen.

Att bryta asylrätten är ungefär som om staten införde allmän mediecensur eller konfiskerade enskild egendom. Det gör man inte i en handvändning. Det gör man bara i krig.

Du kanske invänder att det här är krig. Medges, det ligger mycket i det. Den enorma statliga och kommunala satsningen och statens och kommunernas nästan totala koncentration på flyktingfrågan kan få det att framstå som en krigsliknande situation.

Men även om det i så fall kan finnas rimliga skäl att upphäva asylrätten är jag rädd för stängda gränser. Mitt skäl är ett förmodande eller en fruktan för vad som skulle kunna hända på Öresundsbron vid polisens och militärens kravallstaket och vattenkanoner. Jag har sett filmer från Ungern och från grekiska öar där ordningsmakten med taggtråd och annan skyddsutrustning försökt hejda flyktingar. Det kan urarta till upplopp. Barnen skickas fram i första linjen för att polisen ska vara återhållsam. Jag vet inte om det dött någon vid sådana kravaller, men risken är uppenbar. Varför inte på Öresundsbron?

Vi vet vem vi, till en del i varje fall, har att göra med. Det handlar om extremister som vill skapa konflikt, hat och motsättningar i Europa, som vill övertyga den muslimska befolkningen att Väst är dess fiende och att de bör ansluta sig till jihadismen. Vi såg det i Paris. Skulle något vara mer lyckat för dessa extremister än bilderna av ett barn som dör sönderklämt på ett svenskt kravallstaket? Påminner det inte om vad Hamas vill provocera fram i Gaza, där raketer skjuts från skolor och sjukhus?

Hur reagerar världen när den första flyktingfyllda gummibåten kapsejsar och människor drunknar i Öresund? Tänk vad som skulle hända om flyktingbåtar närmar sig Landskrona och beväpnad polis står på stranden för att avvisa dem. Så blir polisen plötsligt anfallen i ryggen av invandrade landskronabor som vill hjälpa flyktingarna. Vilka TV-bilder.

Betänk också vilken chock och vilka skamkänslor som skulle drabba det snälla svenska folket vid en sådan händelse. Då vill inte jag vara statsminister.

En slutsats: om regeringen tänker stänga gränserna så bör den för sin egen skull förbereda svenskarna på vad som kan hända. Detta vore förstås också en signal till flyktingarna att regeringen menar allvar med stängningsbeslutet och inte tänker vika sig. Det värsta utfallet vore om stängningen hävdes vid den första krisen och landet låg öppet medan svenskarna våndades i skam och förnedring och inte kunde mobilisera tillräckligt med beslutsamhet för att göra något alls.

Kanske målar jag fan på väggen i onödan. Kanske skulle polislinjerna inte stormas. Kanske skulle svenska folket stålsätta sig till den grad att det inte blev berört när bilderna av nästa Aylan Kurdi, denna gång på svenskt territorium, kablades ut över världen.

I vilket fall som helst måste en eventuell gränsstängning noga genomtänkas och förberedas.

En andra slutsats baseras på den eventuellt felaktiga föreställningen att många flyktingar söker sig till just Sverige på grund av vårt generösa välfärdssystem vilket skulle innebära att det finns mindre riskabla alternativ till en gränsstängning. Riksdagen skulle kunna besluta att välfärdssystemet, eller delar därav, endast skulle stå till förfogande för medborgare och att invandrare, som sverigedemokraterna föreslagit, endast kan bli medborgare efter avsevärd tid och bara sedan de ådagalagt goda kunskaper i svenska språket och därtill uttalat en trohetsed till Sverige plus lite annat.

Ja, det skulle, kan man hävda, indela befolkningen i ett A- och ett B-lag. Men det skulle ge oss en chans att rädda välfärdssystemet som vi känner det. Alternativet är att rasera det för alla. Eller, som sagt, att stänga gränserna med alla de risker ett sådant beslut medför.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Bör Sverige stänga gränserna?

  1. Erik

    Extremisten, det är du Patrik.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s