Hur ett sammanbrott går till

Ett samhälle består av ett antal skrivna och oskrivna regler för hur den mänskliga samvaron ska gestalta sig, till exempel vad som gäller om man ingår äktenskap eller rånar en bank eller cyklar utan lyse i mörka natten. Alla dessa regler – även de oskrivna som till exempel om det är oartigt för män att ha annat än svarta skor efter klockan sex – ändras förstås över tiden, men under normala förhållanden endast långsamt och gradvis och efter moget övervägande.

Jag tror att ett samhälleligt sammanbrott kan definieras som en situation där omständigheter gör att regelverket inte kan upprätthållas. Sammanbrottet kommer lite i taget. Det börjar med småsaker. Reglerna om att brott ska beivras finns kvar, men de rättsvårdande myndigheterna har fläckvis abdikerat och gett de kriminella frispel. Kommunen har inte sfi- och hemspråkslärare så det räcker för att kunna följa regelverket. Regeringen grips av panik och följer inte reglerna för hur lagar ska stiftas.

När en sådan process tagit sin början kan den i allmänhet vändas, men det kräver ett starkt och målmedvetet ledarskap. Jag har personligen inte sett något sådant i nationell skala[1], men jag har sett det i företag, där det händer allt som oftast. Problem med sjunkande lönsamhet och vikande marknadsandelar kan byggas upp under åtskilliga år, men så plötsligt, om man har tur, inser alla att något radikalt och annorlunda måste göras för att rädda företaget och så kanske, fortfarande om man har tur, det finns någon stark ledare som tar tag i saken. Att ta tag i saken betyder inte minst att ändra på skrivna och oskrivna regler om hur saker ska göras i företaget.

Måste det inte vara på samma sätt i nationer som i företag? För mig är svaret självklart ja. Samtidigt är jag medveten om det vanskliga, ja, olycksbådande som ligger i tanken att medvetet sätta regelverket ur spel. Men denna fråga är i vilket fall som helst fåfäng, ty det finns ingen svensk Napoleon som skulle kunna ställa regelverket på ända och skapa nya koder för hur nationens ärenden ska hanteras.

Nej, Sverige är nog dömt att malas ned under ivriga ärebetygelser inför traditioner, regelverk och sedan länge etablerade seder som dag för dag förlorar sin relevans.

Regelverket, förresten. Jag bad en jurist ta fram alla de lagar och traktater som styr invandringen i Sverige. Jag har nu en pappershög omfattande 214 sidor tättryckt lagtext på mitt skrivbord och jag är inte säker på att det är allt. Där finns till exempel Direktivet om familjeåterförening, Mottagandedirektivet, Skyddsgrundsdirektivet, Utlänningslagen, Asylprocedurdirektivet, Genèvedeklarationen, Dublinförordningen, New Yorkprotokollet och Rådets direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning. Allt som allt är det tolv dokument som tillkommit i olika sammanhang med tusentals korsreferenser.

Min erfarenhet hittills är att det saknas säker intern konsistens i detta regelverk. Jag misstänker att det är delvis motsägelsefullt. I varje fall kommer skickliga jurister ofta till motsatta slutsatser när de ska tolka det. Och i varje fall finns det jättelika hål i reglerna. Jag höll på en hel dag med att försöka läsa själv och tala med jurister om huruvida Sverige har rätt att skicka tillbaka migranter till Danmark. Vad jag kan begripa ger regelverket ingen ledning.

Vi har en nationell kris på halsen men för att komma någonstans måste Sveriges ledning ägna sig åt juridisk forskning. Det är ett säkert recept för handlingsförlamning och sammanbrott.

Om en svensk Napoleon mot all förmodan framträdde skulle jag kunna peka på första punkten i nionde artikeln i New Yorkprotokollet (som är en uppdatering och bekräftelse av FNs Genèvedeklaration):

Stat som är ansluten till detta protokoll må när som helst uppsäga detsamma genom anmälan till Förenta Nationernas generalsekreterare.

[1] Jo, jag har en gång kommit i närheten. Jag var i Chile i en svensk regeringsdelegation i september 1973 någon vecka före kuppen. Vi åt lunch med president Allende, som inom kort skulle dödas. Landet hade under flera år gradvis slutat fungera och kunde endast förmås att röra sig genom uppvisande av amerikanska dollarsedlar. Till exempel kunde jag inte hitta en taxi som ville ta mig till flygplatsen vid min avresa. Det berodde på att taxiresor till flygplatsen var prisreglerade till den grad att taxan inte täckte bensinkostnaden. Däremot kunde jag mot betalning i dollar bli körd till en punkt en halv kilometer från flygplatsen, ty den punkten var inte prisreglerad och därför inte heller övervakad av statliga kontrollanter. Den sista biten fick jag gå.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alla inlägg

One response to “Hur ett sammanbrott går till

  1. Erik

    Faktiskt en väldigt bra artikel. Så kanske är fel att sabba men jag måste ändå påpeka det vanligaste sättet som samhällen har kollapsat rent historiskt och det är när ett annat regelsystem har flyttat in och varit starkare än det föregående.
    Till exempel flyttade mongolerna in i områden där andra regelsystem gällde under tolvhundratalet. Men eftersom mongolerna var militärt starkare och inte såg ickemongoler som människor så kollapsade ickemongolernas samhällen och deras regelsystem blev irrelevanta..Nu var mongolerna väldigt fåtaliga så på många ställen så kröp de gamla regelsystemen tillbaka så småningom. Men på andra ställen har de här förändringarna varit permanenta, som den anglosaxiska invasionen av brittanien. Eller för all del, den normandiska invasionen av England.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s