Den övermodiga beskyddaren 2012

Den övermodiga beskyddaren

Annonser

Den svenska välfärdsstaten har successivt övertagit alltfler omhändertagande funktioner från det civila samhället, alltså de frivilliga gemenskaperna, däribland familjen.
I boken hävdar Patrik Engellau och Thomas Gür att undanträngningen av det civila samhället medför avsevärda nackdelarDen_overmodiga_beskyddaren_webomslag
Tanken att medborgarna skulle befrias från de nära gemenskaperna kulminerade i 1974 års regeringsform.
Välfärdsstaten var en succé, svenskarna var tredje rikast på jorden och nationen väckte beundran i en hel värld.
Politikerna greps av övermod och deklarerade att deras huvuduppgift var att ”trygga rätten till arbete, bostad och utbildning”, vilket betyder att politikerna, inte den enskilde,
har huvudansvaret för att den enskilde har jobb, lämpliga kunskaper och någonstans att bo. Det civila samhället, inklusive familjen, har därmed gradvis onödiggjorts.
Politikerna har tagit sig uppgifter de inte klarar att utföra. Normalt har politiken bara två verktyg: lagstiftningsmakten, som ger möjlighet att förbjuda och tvinga, samt budgeten,
varmed politiker kan köpa det som går att köpa. Men politiken står hjälplös om problemlösningen varken kan åstadkommas med förbud eller köpas på marknaden. Där är vi nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s